Region Västerbotten antog vid sitt senaste fullmäktigemöte en regional strategi för gruvnäringen i Norr- och Västerbotten.
En ”Innovativ och hållbar utveckling av mineralsektorn” är rubriken, och det kan väl ingen vara emot?
Ingen på regionfullmäktige var det, inte ens Miljöpartiet.
Men om man skärskådar innehållet i strategin, måste man ändå konstatera att den väcker fler frågor än den ger svar.
Ordet hållbar används i vart och vartannat stycke, utan att det någonstans definieras vad ordet egentligen betyder i gruvsammanhang. Enligt vår uppfattning innebär ”hållbar” att verksamhet ska vara uthållig och varaktig. Den ska kunna fortsätta under mycket lång tid, kanske för evigt.
En mineralhantering byggd på kretslopp och återvinning kan kanske betecknas som hållbar, men man frågar sig hur mineralbrytning i gruvor någonsin ska kunna bli en hållbar verksamhet?
Risken för att påbörjade gruvprojekt stoppas, exempelvis för att bolaget går i konkurs med enorma ekonomiska skulder och miljöskulder efter sig, hanteras i strategin: ”I sådana situationer ska en ställd säkerhet finnas tillgänglig och kunna tas i anspråk. /…/ Den ekonomiska säkerheten ska beräknas så att det alltid finns tillräckliga medel tillgängliga för att efterbehandla området …”
Det är stora ord, och det handlar om stora pengar. Det innebär antagligen att det bara är ett fåtal bolag som kan redovisa tillräckliga säkerheter för att kunna öppna gruvor i norra Sverige.
Miljöpartiet kommer självklart att verka för att det ska fungera på detta vis. Men frågan är om alla politiker som antagit strategin är beredda att göra det?
Strategin har även ett avsnitt om samhällsplanering. Dels handlar det om infrastruktur, dels om bostäder och samhällsservice; de kostnader som även i fortsättningen kommer att ligga på kommunerna.
Här målar strategin upp en bild med långsiktiga perspektiv, genustänkande och varierade utbildningsmöjligheter på gruvorterna.
Det är goda målsättningar. Men hur realistiska är de med tanke på hur dagens gruvbransch ser ut, med veckopendling och oljeplattformsekonomi?
Vilka ekonomiska resurser kommer att stanna kvar inom de kommuner som bidragit med infrastruktur och samhällsservice?
Vi har då inte berört frågor om naturskydd, miljöskador samt påverkan på turism och rennäring, men vill avslutningsvis säga att den innovativa och hållbara mineralstrategin mest liknar ett vackert men ganska fluffigt moln. Något man inte vet vart det tar vägen eller vad det kommer att föra med sig.
En möjlighet är attmineralstrategin på något vis skulle påverka utvecklingen i positiv riktning, men risken är att den ger en förskönande bild av verkligheten som gör att vi avstår från nödvändig kritisk granskning av gruvbranschen.
Vi är medvetna om att metaller kommer att behövas även i framtiden, men vi måste kunna ställa större krav än i dag om gruvverksamhet ska ha en framtid.
Anders Hård(MP)
ledamot i regionfullmäktige och regionstyrelse, Region Västerbotten
Rune Wästerby(MP)
ledamot i regionfullmäktige och regionstyrelse, Region Västerbotten
Den innovativa och hållbara mineralstrategin liknar mest ett vackert men ganska fluffigt moln. Något man inte vet vart det tar vägen eller vad det kommer att föra med sig.