Äntligen har österrikarna fått välja en ny president. I våras ogiltigförklarades den andra valomgången eftersom limmet på en del valkuvert gått upp.
Allt sedan det stod klart att ett omval var tvunget att ske har diskussionen kretsat kring Norbert Hofer, det nationalistiska partiet FPÖ:s kandidat.
Hofer har utmärkt sig som EU-kritiker. Han vill minska invandringen och har en Rysslandvänlig ton. Förvisso har han inte en lika absurd framtoning som många andra politiker som rider på samma våg. Men att FPÖ:s kandidat över huvud taget hade en chans att vinna säger ändå mycket.
Många drar nu en suck av lättnad över att den oberoende, före detta gröna kandidaten Alexander Van der Bellen till slut vann.
Man kan förstås tolka det österrikiska valet som en parantes i en politisk utveckling som går mot mer protektionism. Men det som egentligen är intressant är inte att den EU-kritiska och nationalkonservativa kandidaten förlorade utan att det gick så dåligt för de två stora regeringspartierna.
Både det socialdemokratiska SPÖ och kristdemokratiska ÖVP var uträknade tidigt i valrörelsen. Att bägge kandidaterna för ”etablissemanget” inte ens lyckades ta sig till en andra valomgång säger mer om den politiska utvecklingen än att en grön kandidat vann över en nationalistisk.
Att en EU-vänlig miljöpolitiker vann valet ger regeringen och det övriga Europa skäl att pusta ut. Men ingenting tyder på att valet blir en vändpunkt.
Visst handlar den nya politiska vågen, som är en mix av högerpopulism, invandringsfientlighet, EU-skepticism och ekonomisk vänsterpolitik, om att byta globalism mot isolationism. Men det handlar lika mycket om en protest mot de etablerade politiska partierna – såväl socialdemokratiska som kristdemokratiska och liberalkonservativa.
Utvecklingen lär med andra ord fortsätta. Alla gånger kommer det inte att vara nationalistiska partier och kandidater som lyckas ta röster från de stora partierna.
Missnöjesrörelser finns inte bara till höger utan också till vänster, och ibland i form av partier med nya ideologier, som Feministiskt initiativ.
Presidentvalet i Österrike var en förlust för de nationalkonservativa. Men det var ingen vinst för ”etablissemanget”.
Karin Pihl
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Missnöjesrörelser finns inte bara till höger utan också till vänster, och ibland i form av partier med nya ideologier, som Feministiskt initiativ.