Foto: Maja Suslin/TT.
”Refugees welcome”sade statsminister Stefan Löfven i september, på Medborgarplatsen i Stockholm.
Till Sverige kommer det varje dag hundratals människor som söker skydd. Under tiden från demonstrationen då, till och med idag har mycket förändrats.
Den svenska debatten har polariserats något så extremt. Under de senaste två dagar har ungdomsorganisationer inom Rädda Barnen-rörelsen haft ett möte i Köpenhamn.
Där har vi bland annat lärt oss av varandra, diskuterat hur vi ska tackla kommande månader. På Öresundståget tillbaka hem till Sverige ser vi hur politiken blir verkställd. Poliser påbörjar de tillfälliga inre gränskontroller och asylrätten försvagas.
Flyktingar behöver skydd än idag. Det finns mycket kvar att göra. Välkomna, flyktingar, skanderade Stefan Löfvén.
Välkommen flyktingar, sa svenska folket. Välkommen flyktingar sa många representanter, från många partier. Välkomna. Men visa mig gärna resedokument först. Välkomna, flyktingar.
Ändå står polisen idag och avvisar barnfamiljer från tåget i Hyllie. Dublinförordningen förstärks på bekostnad av asylrätten.
Det går nu säga att gränserna stängs för de som inte är blonda och blåögda. Människor som tvingats fly genom ett Europa som sakta men säkert får högre murar och mer taggtråd. Gränserna som blir tydligare. Hela vägen upp till Sverige genom fruktansvärda upplevelser och situationer för att väl här, bli behandlade som boskap, och skickas tillbaka, på första tåget tillbaka till Köpenhamn.
Är det detta du ville se, Stefan? Kan du välkomna de människorna du själv stänger ut ifrån Sverige? Vad hände med ryggraden?
Jorge Londoño
förbundsordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund
Oliwer Karlsson
förbundsstyrelseledamot Rädda Barnens Ungdomsförbund