Genom ett antal medborgarförslag, och en anmälan till Konkurrensverket, försökte jag stoppa vissa delar av kulturhusbygget i Umeå för ett antal år sedan.
I Umeå betalar kommunen hyra till det bolag som äger kulturhuset. Hyran ligger på nio procent av byggkostnaden uppräknad med konsumentprisindex per år. Upplägget kan liknas vid att man tar ett banklån där räntan ligger på nio procent, plus ökningen i konsumentprisindex per år, och låter lånet öka med inflationen.
I juli 2018 hade konsumentprisindex ökat med 2,1 procent på ett år. I mitten av augusti låg den så kallade Stiborräntan, den ränta som kommunerna får betala när de lånar från Kommuninvest, på minus 0,37 procent.
Genom att använda sig av en privat aktör i stället för Kommuninvest har Umeå kommun i realiteten en ränta som ligger på 11,1 procent i stället för minus 0,37 procent.
Jag har inte följt kulturhusdebatten i Skellefteå så noga.
Men titta på hur det gick i Umeå, och gör inte om samma misstag.
Henrik Agerhäll, partilös kommunpolitiker i Umeå kommunfullmäktige