Under hela min uppväxt var Finland mycket närvarande i vår familj.
Det fanns en ingift moster, med rötterna i norra Finland, som enbart var finskspråkig när hon kom till Sverige i samband med kriget. Det fanns också en ingift farbror från det svenskspråkiga Österbotten som kom till Sverige för att söka arbete. Deras berättelser om sina hemländer var många.
När jag gick i högstadiet blev det aktuellt med en skolresa. Det var helt naturligt att den skulle gå till Vasa i Finland. När sommarbåten från Vasa lade till i hamnen mitt inne i Örnsköldsvik var det fest. Finland var alltså inte bara närvarande i vår familj – utan i många familjer.
I dag är vi i Sverige mer inriktade mot Europa och de internationella kontakterna med anknytning till Finland har avtagit. Men det behöver inte finnas någon motsättning mellan ett närmande till Europa och fortsatta kontakter med Finland. Det borde vara helt naturligt att utveckla dessa.
I Kvarkenregionen finns sedan 1972 ett samarbetsorgan – Kvarkenrådet – med Region Västerbotten och Örnsköldsviks kommun som huvudmedlemmar på den svenska sidan och med Vasa län, med landskapsförbunden Österbottens förbund, Södra Österbottens förbund och Mellersta Österbottens förbund, samt städerna Vasa, Seinäjoki, Karleby och Jakobstad på den finska.
Kvarkenrådet har sin grund i gamla förbindelser över Kvarken och i tanken på att det finns ett behov av att utveckla kontakter och samverkan. Under årens lopp har många projekt och aktiviteter bedrivits. Relationer har skapats på det politiska planet, mellan företrädare för utbildning och offentlig administration, organisationer och mellan näringslivets företrädare.
Verksamheten är finansierad på flera sätt; genom medlemsavgifter, stöd från Nordiska ministerrådet, ett statligt samarbetsorgan mellan de nordiska länderna, och EU-medel från olika fonder. Kvarkenrådet har alltså stöd från regionen, de nordiska länderna och EU. Det får ses som ett erkännande för arbetet och ett uttryck för att det är viktigt.
Nyligen har styrelsen för Kvarkenrådet tagit fram en strategiplan för åren 2014–2016. Planen kommer att behandlas på rådets årsmöte i Lycksele den 22 maj. I planen lyfts två strategiska insatsområden fram: ”Hållbar gränsöverskridande transport- och infrastrukturutveckling” och ”En regional bärkraftig välfärdsutveckling i Kvarkenregionen”.
I det första insatsområdet ryms ekonomiska och hållbara transportlösningar för gods och passagerare, borttagande av flaskhalsar i regionens trasportstråk, utvecklande av multimodala gränsöverskridande transportlösningar med mera. I det andra insatsområdet ryms samarbete över gränserna för institutioner och företag, erfarenhets- och kunskapsutbyte, samarbete kring offentliga och privata tjänster, turism, kultur och samarbete mellan världsarven.
Det är ingen tillfällighet att det som först lyfts fram är kommunikationerna. Inga kommunikationer över Kvarken betyder att alla kan packa ihop. Goda kommunikationer med färja är en grundförutsättning, men även flyget är viktigt.
När RG-Line gick i konkurs gjorde Umeå kommun och Vasa stad en snabb insats för att behålla färjetrafiken eftersom båda kommunerna var medvetna om dess betydelse. Nu pågår arbetet med att hitta en långsiktig lösning, tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar och med bland annat ett nytt och ändamålsenligt tonnage.
Färjetrafiken över Kvarken är ingen fråga för enbart Umeå och Vasa. Det är bara så att geografin ger den kortaste sträckan mellan dessa två orter. Kommunikationerna över Kvarken är en fråga för hela Kvarkenregionen. Det måste vara allas uppgift att ta ett ansvar. Ett gemensamt ansvarstagande skulle stärka förutsättningarna för en långsiktig lösning.
Det måste påpekas att både den svenska och finska staten har ett stort ansvar eftersom det handlar om gränsöverskridande trafik. Det är helt naturligt att de tar sin del av det finansiella ansvaret och att samverkan med EU söks.
Jag vill uppmana hela regionen att ta sitt ansvar. Jag föreslår att Skellefteå kommun, Lycksele kommun, eller varför inte Region Västerbotten samt Örnsköldsviks kommun, på den svenska sidan inleder ett samarbete med Umeå och Vasa.
Likaså föreslår jag att alla grannkommunerna till Vasa stad samt Kvarkenrådets medlemstäder och kommuner på den finska inleder motsvarande samarbete. Formera för samarbetet får anpassas till behoven. Umeå kommun och Vasa stad uppmanas att bjuda in till överläggningar för en brett upplagd dialog.
Jörgen Gidlundstyrelseledamot i Kvarkenrådet