För tio år sedan blev 1 maj en frihetsdag för åtta europeiska nationer som hade levt under socialistiskt förtryck. Då trädde Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien in som medlemmar i den Europeiska unionen. Det var ett viktigt steg för vart och ett av dessa länder och ett stort steg för Europa när öst och väst förenades.
Det var också en seger för tanken att Europa ska grunda sin framtid på demokrati, rättsstat och öppna gränser. Det var en triumf för tanken att fred byggs genom frihet och demokrati och samarbete över gränserna. Det fredsprojekt som EU innebär blev nu till konkret verklighet, liksom den frihet för människor som öppna gränser medför.
Den 1 maj 2004 var det inte längre den röda fanans symbolik som dominerade utan uppbrottet från socialism och ett delat Europa. Den 1 maj 2004 blev en frihetens dag.
Det handlade om friheten att fritt kunna röra sig över Europas gränser. Socialdemokrater valde då i stället att varna för ”social turism” och krävde särskilda regler för dem som hade lämnat det socialistiska förtrycket bakom sig.
Vi borgerliga partier vann valet 2006 över den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Sverige blev ett av de länder som helt och fullt välkomnade de nya medlemmarna med fri rörlighet och frihet att skaffa arbete. Och av den sociala turismen blev ingenting.
Sedan valde Socialdemokraterna att skrämmas med att Sverige skulle invaderas av arméer av låglönelöntagare från Central- och Östeuropa. Ombudsmän för Byggnadsarbetarförbundet blockerade en arbetsplats i Waxholm med lettiska byggnadsarbetare, som hade lön inom samma spann som svenska, och skanderade ”Go Home”. De fick också stöd från socialdemokraternas toppkandidat då och nu, Marita Ulvskog, som deltog i en särskild båtresa för att tillsammans med Byggnadsarbetarförbundets medlemmar rösta i Waxholm.
Det blev ungefär 5 000 löntagare som arbetar enligt det så kallade utstationeringsdirektivet, det vill säga att de har lön och förmåner inom ramen för vad svenska löntagare har. De undersökningar som gjorts visar entydigt att det inte förekommer någon lönedumpning, och självfallet har de på en arbetsmarknad som ökat med en kvarts miljon, och nu omfattar 4,7 miljoner löntagare, vare sig tagit andras jobb eller dumpat löner. De har i stället bidragit till svensk arbetsmarknad, svensk sjukvård och svenskt byggande, samtidigt som lönerna har ökat. Byggnadsarbetarförbundet hänvisade i sin tidning till och med till rekordlöneutveckling.
Likväl återkommer Socialdemokraterna till att det ska finnas en behovsprövning för utländska löntagare. Man påstår fortfarande att de dumpar lönerna och S-ledaren Stefan Löfven sa i ett förvånansvärt lite uppmärksammat uttalande, när man presenterade sitt valmanifest, att utländska löntagare dumpar löner i Europa. Det är att skylla krisen på invandrare och förtränga att i de länder dit utländska löntagare sökt sig mest – Tyskland, Sverige och Storbritannien – har man inte kunnat se denna utveckling. Skrämselpropagandan mot utländska löntagare är dock otäck och syftar till att skapa nya gränshinder där fackliga ombudsmän ska bli den nya tidens gränsvakter.
Europaparlamentsvalet 2014 handlar om vi ska leva upp till den frihet vi uppnådde 2004. Tio år senare ska vi inte gå tillbaka eller ge efter för dem som skrämmer med utländska löntagare. Socialdemokraterna borde påminna sig själva om att friheten vi uppnått inte ska undergrävas genom att vi vänder européer mot varandra.
Gunnar Hökmark