Samhället har skapat olika institutioner för att hantera/hjälpa människor som kommit snett i livet på grund av psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. Dessa institutioner är till stor del bemannade av välutbildade medelklassmänniskor med liten direkt erfarenhet av vad utanförskapet innebär.
Institutionernas medarbetare vill väl och gör ofta sitt bästa, men trots detta är min upplevelse att lagar och regler ibland blir viktigare än de människor som behöver hjälp. Tre inslag i Västerbottensnytt för en tid sedan visade hur en av Stadsmissionens besökare råkade ut för detta. Trots allvarliga hjärtproblem och ilfärd till Umeå så var det reglerna som gällde.
Det är enklast att kritisera enstaka medarbetare, men oftast handlar det om ett systemfel som man borde kunna åtgärda. I dag kritiserar vi att människor tvångssteriliserades eller sattes på barnhem för 50 eller 100 år sedan. Även om orden är vackrare så tror jag att många som blir utsatta för samhällets ”omsorg” upplever sig lika maktlösa i dag.
Skellefteå Stadsmission är ett av nio delprojekt som med EU-medel drivs av ABF och Sensus. En viktig del i projektet är att skapa dialog med makthavare både lokalt och på riksplanet. Som ett led i detta var några av oss nere i Stockholm och mötte riskdagspolitiker och för en tid sedan hade vi inbjudit representanter för partierna här i Skellefteå till samtal med oss.
Det är nödvändigt att politiker och tjänstemän verkar för en dialog med de människor som är föremål för samhällets åtgärder. Men det är inte enkelt. Ofta finns en stark misstro mot samhällets representanter på grund av de erfarenheter man har av olika myndigheter.
Det finns ingen Quick fix. Men vi behöver satsa mer eftersom det är ett slöseri med mänskliga resurser när många inte får den vård och det stöd som de behöver. Ett exempel är att många i dag får medicin, men ingen kvalificerad terapi, trots att det borde vara uppenbart för alla att kemiskt stöd bara är en del av lösningen.
Det är viktigt att samhällets företrädare tränar sig i ödmjukhet och ett bättre bemötande. Känslan som jag får när jag hör berättelser, eller är med på olika möten, är att myndighetspersoner kan hemfalla till maktspråk. Ibland är det säkert ett uttryck för den egna maktlösheten och bristen på resurser, men det bidrar inte till att människor som behöver stöd får förtroende för samhällets hjälpinsatser. Även vi som arbetar på Skellefteå Stadsmission misslyckas ibland på detta område, för har man aldrig varit föremål för samhällets stöd kan man aldrig förstå hur svårt det kan vara.
Hans Marklund
föreståndare Skellefteå Stadsmission