Världens länder, och dess ledare, har nyligen i Paris gett oss och planeten jorden en gåva i form av ett klimatavtal som syftar till att hålla de globala klimatförändringarna under 1,5 graders uppvärmning. Hur det ska gå till ska nu varje lands politiker, kommuner, företag, fack och konsumenter enas om.
Det kommer inte att gå till på samma sätt i alla länder. Beroende på utvecklingsnivå, nuvarande utsläpp per person och deras möjligheter att ersätta fossila bränslen med annat kommer länder att gå olika fort fram.
Sverige har haft politiker som vågat införa koldioxidskatter, klimatkommuner som haft modet att gå före och allt fler företag har insett att lägre energianvändning och utsläpp ger lägre kostnader, bättre konkurrenskraft och inte minst ett starkare varumärke.
Det har sammantaget gjort att Sverige har lyckats halvera sina koldioxidutsläpp sedan 1970. Sedan 1990 har växthusgasutsläppen minskat med 20 procent. Samtidigt har vår ekonomi växt och är mer eller mindre dubbelt så stor nu som 1970 och ungefär en halv gång större än 1990.
Framöver måste vi i Sverige dock öka takten när det gäller att minska de klimatpåverkande utsläppen. Om inte det görs kommer vi heller inte att kunna leva upp till det nya globala klimatavtalet. Sverige har dessutom lovat att bli ett föregångsland, att bli ett av världens första fossilfria och klimatneutrala välfärdsländer.
I detta arbete kommer fackförbundet GS:s branscher – skog-, trä- och grafiska – att bli nyckelaktörer. Bioekonomin, med skogen som huvudleverantör av förnybar råvara, kommer att vara en viktig beståndsdel i den kommande samhällsomställningen. Plaster kan lika gärna byggas av biologiska byggstenar som av fossil olja. Biomassa som inte har annan bättre användning ska givetvis bli biodrivmedel, el och värme.
I en hållbar ekonomi måste detta dock ske inom ramen för att vi når våra miljömål om en levande skog, en rik biologisk mångfald och alla andra mål. Att vi når miljömålen tryggar även att skogen förblir en kolsänka, vilket hjälper oss att nå våra klimatmål eftersom avskogning och minskat kollager i mark är två av de största orsakerna till klimatförändringen vid sidan av förbränningen av kol, olja och gas.
Det allra klimatsmartaste sättet att använda virke på är dock att bygga med det. Träindustrin, speciellt de delar av denna som gör långlivade produkter, bygger in kol i decennier, ja till och med i århundraden i kvalitetsmöbler och trähus.
Att skogsnäringen och trävarusektorn är viktiga pusselbitar i klimatomställningen vet de flesta. Vad färre känner till att förpackningsindustrin kan bidra till minskade utsläpp. Det kanske överraskar många som inte bara minns förra julens delikatesser och julklappshögar utan också det ännu större berg av förpackningsmaterial som julfirandet gav upphov till och som sedan skulle slängas eller återvinnas under mellandagarna.
Om ni gjorde det ska ni minnas tre scener ur tv-klassikern ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”.
Kom för det första ihåg när Karl-Bertil slänger paketen som det står aktas på över axeln så att de landar med ett kras i stengolvet i postens sorteringslokal.
Rätt sorts förpackningar, som gör varorna däri hållbara, kan minska överproduktionen av varor i världen. Klimatvinsterna av detta är antagligen lika stora som förpackningarnas egna koldioxidfotavtryck. Detta gäller inte minst på livsmedelsområdet.
Se därefter framför er allt som står kvar på det dignande julbordet när Karl-Bertils fader Tyko reser sig för att sedan somna framför tv:n. Föreställ er vinsten av bra och återförslutbara förpackningar som gör att en massa mat inte går till spillo.
Även i Tykos varuhus kan rätt sorts förpackningar minska svinnet av allehanda varor avsevärt. Att varor håller och inte går till spillo leder dessutom till att en massa transporter inte längre behövs.
Alla som minns avgaserna från scenerna där Tykos bil åker runt i staden, i det som visar sig bli ett triumftåg, kan föreställa sig vilka utsläppsminskningar ett minskat transportbehov för med sig.
Så när vi nu står inför ett nytt år ber vi er att inte bara avge hållbara nyårslöften utan också välja hållbara förpackningar – i ordets alla bemärkelser. Det innebär till exempel att ni tänker lite extra på:
- Vilket material förpackningarna ni använder är gjorda av och om det skulle gå att byta till någon med lägre miljöpåverkan?
- Om det går det att minska mängden material per förpackning utan att den förlorar i funktion.
- Om det går återanvända, eller i alla fall återvinna, förpackningen eller dess material på något sätt.
- Om det går det underlätta transporterandet eller hanterandet av varan med en annan sorts förpackning. Det kan gälla såväl vikt som form.
- Om det går det att minska svinnet av det som ska förpackas genom någon tilläggsfunktion i själva förpackningen där den kanske ändrar färg när kvaliteten riskerar att försämras.
- Om det går att öka varans säkerhet via en förpackning som försvårar sabotage, stöld eller missbruk av varan.
Ska utsläppen från svenska förpackningar, som under sin livscykel står för runt en miljon ton växthusgasutsläpp, minska får vi alla hjälpas åt att förpacka smartare med stöd av punkterna ovan.
Så länge transportsektorn har dagens höga fossilberoende, och godset går på väg i stor utsträckning, kan förpackningsbranschen sannolikt göra sin allra största insats genom att minska transportbehovet i samhället.
Det andra riktigt stora bidraget förpackningsbranschen kan göra klimatmässigt är att minska varusvinnet i samhället och då inte minst matsvinnet. Minskar livsmedelsproduktionen för att matsvinnet reduceras går också transportbehovet i samhället ned. Så frågorna hänger dessutom ihop.
Årets nyårslöfte till alla konsumenter och alla arbetsgivare från GS-facket är att vi ska bidra till att minska era utsläpp genom hållbart skogsbruk, mer träindustriell produktion och genom att hjälpa er att förpacka bättre. Det tjänar vi alla på.
Per-Olof Sjöö