I SVT:s nyhetsprogram Rapport (22/10 2015) sa finansminister Magdalena Andersson (S) att de ökade kostnaderna för flyktingmottagandet, med anledning av kriget i Syrien, bland annat ska finansieras via neddragningar i sjuk- och assistansersättningarna.
Hörde vi rätt?
Vi har lyssnat om och om igen – och vi hörde inte fel.
Sveriges socialdemokratiska finansminister väljer att ta från de redan utsatta för att ge till de än mera utsatta – en osmaklig politik.
I dag jobbar cirka 96 000 personer som personliga assistenter. Många är unga och/eller utrikes födda som stått långt ifrån arbetsmarknaden men som nu genom arbetet som personlig assistent fått in en fot på arbetsmarknaden, fått något meningsfullt att göra och en inkomst. Och den personliga assistansen har inneburit att personer med funktionsnedsättning kunnat utbilda sig, kommit i arbete, skaffat familj etcetera.
Hur kunde det bli så här?
Är nedskärningar i det sociala skyddsnätet för dem som redan är hårt drabbade det enda alternativet för den sittande regeringen när människor från krigszoner söker skydd i vårt land?
Ingår dessa neddragningar i den blocköverskridande överenskommelse som presenterades för en tid sedan?
Vi frågar oss hur de övriga partierna kan ställa sig bakom en politik som ställer redan utsatta grupper mot varandra?
Hur tänker ni när ni vill skära ner i sjuk- och assistansersättningarna?
Eller hoppas ni att väljarna glömt bort ert svek före nästa val?
Kicki Nyberg