Det finns vetenskapligt stöd för ett samband mellan allvarlig stress och cancersjukdom, som livmoderhalscancer, och att stress kan leda till sämre överlevnadsprognos.
Nätverket mot gynekologisk cancer vill att vården blir bättre på förebyggande insatser mot stress och på att behandla psykologiska besvär hos cancerdrabbade.
Det är lätt att förstå att det kan innebära stress och ångest att få en cancerdiagnos. Cancerpatienter drabbas i högre utsträckning av andra sjukdomar, som hjärtkärlsjukdomar och psykisk ohälsa, och råkar oftare ut för olycksrelaterade skador.
Det finns även starka indikationer på att allvarlig stress kan öka risken, påskynda och förvärra en cancersjukdom. Man vet också att stress och ångest innebär en förhöjd risk för många andra folksjukdomar. Det vore en vinst för samhället om politiker skulle satsa mer resurser på att sätta in åtgärder i förebyggande syfte.
Mycket kan förebyggas med rätt insatser, som att öka kunskapen i samhället om tecken på psykiska besvär, som dålig sömn och minnesstörning, och att sjukvården börjar erbjuda adekvata individanpassade insatser i tid.
För problemet i dag är att sjukvården är tillgänglig endast för människor som är allvarligt sjuka. Denna tillgänglighet inkluderar dock inget helhetsomhändertagande. En av hälso- och sjukvårdens främsta uppgifter borde vara att motverka ohälsa.
Samtidigt måste vården bli bättre på att behandla psykologiska besvär hos redan cancerdrabbade. Sjukvården måste inse att många cancerpatienter drabbas av svåra psykologiska besvär, kanske så tidigt som redan vid diagnos, och att allvarliga besvär kan leda till svåra konsekvenser för patienten.
Därför bör onkologer och psykologer jobba ihop.
Sverige har som medlemsstat i FN förbundit sig att uppnå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till 2030. Ett av agendans delmål stipulerar att genom förebyggande insatser och behandling främja människors psykiska hälsa och välbefinnande.
Nätverket mot gynekologisk cancer vill lyfta upp kopplingen mellan stress och cancer på den politiska agendan.
Men för att öka kunskapen behövs både mer forskning och mer utrymme i landstingens sjukvårdsbudgetar. Vi hoppas också att, som ett resultat av gedigen forskning inom området, insatser mot allvarlig stress kommer att listas bland Världshälsoorganisationens WHO: s cancerförebyggande hälsoregler.
Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer