Tre gånger så många barn drabbas av diabetes som av cancer.
Inget botemedel finns.
Därför krävs det mycket pengar till forskning.
Trots intensiv behandling varenda dag, år efter år, drabbas många barn av svåra och ibland dödliga komplikationer. Det enda som kan ändra situationen är forskning. Till det behövs det pengar.
För att hindra den snabba utbredningen av diabetes krävs drastiska åtgärder. Forskningen är i stort behov av resurser för att kunna hindra uppkomsten av diabetes och bota de som redan drabbats.
Diabetes är den vanligaste, allvarliga, livshotande sjukdomen som drabbar barn och unga i Sverige. 800 barn och unga vuxna insjuknar i barndiabetes – som också kallas typ 1-diabetes – varje år. Antalet ökar år från år. I Sverige har 7 200 barn upp till 18 år diabetes. Sammanlagt har 50 000 personer typ 1-diabetes.
Näst Finland är Sverige det land där procentuellt flest barn insjuknar i diabetes. Vi vet inte varför barndiabetes blir allt vanligare.
Det finns genetiska anlag, men de allra flesta som har dessa utvecklar inte diabetes. Inte ens om en enäggstvilling får typ 1-diabetes behöver den andra få det.
De flesta som får typ 1-diabetes har ingen nära anhörig med sjukdomen. Det är någonting i miljön som leder till typ 1-diabetes – men man vet inte vad.
Några förklaringar kan vara:
- virusinfektion som påverkar/dödar de insulinproducerande cellerna (betacellerna).
- att vi i dag har det för rent jämfört med förr.
- att vi i dag har olämplig balans på våra tarmbakterier.
- snabb viktuppgång/tillväxt i tidig ålder kanske ökar risken.
- svår stress som exempelvis efter ett dödsfall.
Hur är det att leva med barndiabetes?
Med insulinbehandling gäller det att hålla blodsockerhalten så konstant som möjligt. Inför varje måltid måste insulin sprutas in.
Hur mycket insulin som ska tillsättas beror på hur många gram kolhydrater som ingår i maten, men även mängden fettprotein, fibrer med mera och vilket blodsockervärde man har. Det är mycket svårt att dosera insulin särskilt för ett barn som ibland äter mycket, ibland litet.
Det som hittills förbättrat livet för diabetesbarnen är tekniken med avkännare av sockerhalten i blodet samt insulinpump med vars hjälp man doserar insulin utan att behöva sticka in en ny nål varje gång. Men katetern måste sitta i kroppen och bytas med ett stick varannan dag.
Hur påverkar det familjen?
Med ett litet barn måste föräldrarna ha ansvaret för att blodsockerhalten ligger rätt dygnet runt. Personalen på förskolan och i skolan måste ha goda kunskaper om hur sjukdomen behandlas för att föräldrarna ska kunna arbeta.
När barnet blir äldre kan ansvaret alltmer läggas över på barnet självt. Med god planering och framförhållning kan man leva bra, men inte utan att ständigt vara medveten om mat, aktivitet, infektioner, blodsockernivåer med mera.
En familj med diabetesbarn måste hela tiden planera för sina aktiviteter.
Ska barnet idrotta, sitta still, åka på utflykt med skolan? Hur ligger sockret? Alltid ha frukt eller druvsocker med.
Om sockerhalten blir för låg kan barnet bli akut medvetslöst. Blir den för hög får barnet symtom (törst, trötthet) och utan tillräckligt med insulin kan syrabildning med livsfarlig medvetslöshet (diabeteskoma) utvecklas.
Med för hög halt socker i blodet skadas nerver och blodkärl och på sikt riskeras ögonskador, njurskada, hjärtinfarkt och nervskada.
Dödligheten är kraftigt ökad redan i ung vuxen ålder.
Trots att många drabbas får diabetes sällan den uppmärksamhet och de resurser som sjukdomen kräver. Detsamma gäller diabetesforskningen.
Britt-Marie Dyrke