Någon står med en skylt och säger nu blir det en feministisk revolution och jag vet inte riktigt hur det kommer att drabba och påverka människor i Sverige.
Så oroade sig statsminister Fredrik Reinfeldt i en intervju i början av sommaren.
Men oavsett vad Reinfeldt påstår, är den feministiska revolutionen här. Häromveckan kom en opinionsundersökning från Sifo som visar att 47 procent av väljarna betraktar sig själva som feminister, jämfört med 33 procent inför valet 2010. Det är en ordentlig värderingsförskjutning på kort tid.
Det innebär att en betydande del av det verklighetens folk, som Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund brukar beskriva som motståndare till feministisk politik, gått och blivit feminister.
Feminism finns i många partier. Men stödet för Feministiskt Initiativ i valet till Europaparlamentet i maj är ändå en intressant illustration av att det idag finns en betydande feministisk opinion som känner att dess ideologiska och politiska önskningar inte tillgodoses av de gamla partierna.
FI gjorde sina bästa valresultat i storstäderna och i universitetsstäder som Umeå och Uppsala. Men bland platserna där partiet gick bättre än i landet som helhet återfinns också kommuner som Kiruna, Gotland och Orsa. I Kiruna fick partiet 6,2 procent jämfört med 5,5 procent i riket.
– Många här är trötta på jargong och machokultur, konstaterar Frida Kullebjörk, som startade FI:s lokalavdelning i Kiruna i slutet av förra året.
Starten sammanföll med striden om en strippklubb som etablerats i Kiruna, och som för många kom att symbolisera det man kände var fel i kommunen.
– Strippklubben var under ett par månaders tid det enda som diskuterades vid fikaborden i Kiruna och det innebar ett feministiskt uppvaknande för många, berättar Frida Kullebjörk.
De senaste åren har allt fler kvinnor även börjat arbeta i gruvan och tjänar på så sätt betydligt mer än tidigare. Samtidigt har LKAB medvetet arbetat med att bryta de machoideal som länge dominerat bland gruvarbetarna. Det har lett både till ett större oberoende för kvinnor och till att allt fler öppet ifrågasätter den bristande jämställdheten, vilket den ideologiskt laddade konflikten om strippklubben är ett tecken på.
Om man vill förstå den feministiska opinionen är det berättelser som denna man måste inse innebörden av. Runt om i Sverige finns en medvetenhet om att samhället är långtifrån jämställt, men också en tilltagande insikt om hur bristen på jämställdhet begränsar både kvinnor och män i sina livsval.
Men den feministiska opinionen handlar också om känslan av att det politiska systemet inte prioriterar frågorna.
I september 2005 föreslog en statlig utredning under ledningen av LO:s nuvarande ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att föräldraförsäkringen skulle tredelas, med en del åt vardera föräldern och en del att fritt förfoga över. De flesta är överens om att det skulle vara ett stort steg mot ökad jämställdhet.
Att det ändå inte har hänt något på nio år säger en hel del.
Svend Dahl