Fler mÄste fÄ chansen att skaffa eget hus

Debatt. Trösklarna Àr mÄnga. HÀr finns finansieringshinder, kommunala sÀrkrav och kostsamma detaljregleringar för att nÀmna nÄgra exempel. Politiker och tjÀnstemÀn pÄ kommunernas byggnadskontor behöver tÀnka i nya banor och arbeta fram detaljplaner pÄ obebyggd mark som lÀmpar sig för kostnadseffektivt smÄhusbyggande.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Not Found2018-07-31 13:05
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Tre av fyra svenskar vill helst bo i ett eget hus med grÀsmatta och blomrabatter, med plats för grill och sommarmöbler och med lekutrymme utomhus för de minsta.

Det visar en undersökning som Sifo gjort.

Men beslutsfattarnas oförmÄga att ta till sig vad mÀnniskor verkligen vill ha och agera i linje med det gör att drömmen om det egna huset för mÄnga stannar vid en dröm.

UngefĂ€r hĂ€lften av oss bor i dag i ett eget hus. Betydligt fler vill alltsĂ„ göra det. Sedan 1970-talet har andelen smĂ„hus i den totala nyproduktionen av bostĂ€der minskat steg för steg. I storstadsregionerna Ă€r andelen nere pĂ„ mellan 10 och 15 procent.

I flertalet av Sveriges kommuner rÄder bostadsbrist. PÄ en del hÄll Àr situationen sÄ akut att hela samhÀllsutvecklingen bromsas. Företag hindras frÄn att anstÀlla eftersom det inte finns tillrÀckligt med bostÀder för den som behöver flytta till orten. I de större stÀderna har visserligen faiblessen för de riktigt exklusiva bostadsrÀtterna börjat svalna, men fortfarande prioriteras gÀrna kostnadskrÀvande och spektakulÀra megaprojekt.

Utmaningarna Ă€r stora. Fram till 2025 krĂ€vs minst 700 000 nya bostĂ€der om det ska bli en rimlig balans mellan utbud och efterfrĂ„gan.

Behovet Ă€r ungefĂ€r detsamma som under miljonprogramsepoken, men vi ska inte upprepa den tidens misstag utan bör nu i stĂ€llet koncentrera oss pĂ„ ett bredare och mer kundanpassat utbud. Stadsbebyggelsen blir bĂ€st om den bestĂ„r av en blandning av stora och smĂ„ hus. HĂ€r har smĂ„husen hamnat pĂ„ efterkĂ€lke och produktionskapaciteten Ă€r markant högre Ă€n den nuvarande tillverkningen.

Trösklarna Àr mÄnga. HÀr finns finansieringshinder, kommunala sÀrkrav och kostsamma detaljregleringar för att nÀmna nÄgra exempel. Politiker och tjÀnstemÀn pÄ kommunernas byggnadskontor behöver tÀnka i nya banor och arbeta fram detaljplaner pÄ obebyggd mark som lÀmpar sig för kostnadseffektivt smÄhusbyggande.

Vad som naturligtvis talar för en ökad satsning pÄ smÄhus Àr det faktum att sÄ mÄnga efterfrÄgar den boendeformen.

Den ekonomiska aspekten Àr ett argument. En rymlig nyproducerad villa inklusive en friköpt tomt behöver inte kosta mer Àn en trÄng tvÄrumslÀgenhet med bostadsrÀtt. I storstÀderna Àr det mer relevant att göra jÀmförelsen med en enrummare.

Det betyder att villan ofta ligger inom möjligheternas ram Ă€ven för den som inte har en sĂ€rskilt hög lön, detta tack vare att monteringsfĂ€rdiga hus produceras i anlĂ€ggningar med avancerad automatisering och med kvalitetsnivĂ„er som Ă€r svĂ„ra att nĂ„ om husen byggs pĂ„ plats. Den hĂ„rda konkurrensen mellan de cirka 80 hustillverkarna i landet pressar priserna, nĂ„got som förstĂ„s gynnar konsumenterna.

Det finns ocksÄ anledning att komma ihÄg de miljömÀssiga fördelar som trÀ innebÀr, och att industriell produktion kraftigt minskar antalet transporter.

I en rad olika sammanhang plÀderar vi gÀrna för individuell frihet. Den betraktas mer eller mindre som en sjÀlvklarhet.

DÀrför Àr det förvÄnande att bostadspolitiken hopplöst kört fast i gamla hjulspÄr.

Nu Àr det hög tid för valfrihet ocksÄ pÄ detta omrÄde.

Gustaf Edgren, projektledare branschutveckling pÄ TrÀ- och möbelföretagen

David Johnsson, vd pÄ TrÀ- och möbelföretagen

LĂ€s mer om