Vad har författaren Jan Guillou och filmaren Roy Andersson gemensamt?
Båda har tilldelats Jan Myrdal-sällskapets ”Stora Leninpris”.
Nyligen anslöt sig också artisten och låtskrivaren Mikael Wiehe till de utvaldas skara då han fick 2015 års pris. Wiehe meddelade i en intervju i Expressen att han var stolt över utmärkelsen.
Flera av pristagarna är några av Sveriges mest folkkära celebriteter. Och det har inte förändrats trots att de har fått en utmärkelse namngiven efter den kommunistiska diktatorn Lenin. En man som antingen satte sina meningsmotståndare i arbetsläger eller lät dem mördas.
Att det inte förtar ens folklighet att ta emot ett pris i Lenins namn, eller som Sven Wollter – att kalla sig själv för kommunist – tyder på att Sverige inte har gjort upp med kommunismen. Kunskapen om det röda skräckväldet i vårt grannland i öst tycks fortfarande vara bristfällig. Annars hade pristagarna, med rätta, blivit utkastade ur offentlighetens värme.
Av någon anledning tycks kommunismen vara den enda av de totalitära ideologierna som alltid kommer undan granskning. Det hade knappast varit allmänt accepterat att ta emot ett Mussolinipris, uppkallat efter den fascistiska italienska diktatorn. Då hade pristagaren garanterat inte varit en återkommande besökare i public service tv-soffor, som exempelvis Jan Guillou.
Alla är dock inte lika bekväma med att bli förknippade med Lenin. Författaren Susanna Alakoski tackade nej till priset 2013, och prispengarna på 100 000 kronor, med motiveringen att hon inte ville associeras med totalitära ideologier. Det vore klädsamt om fler var rakryggade nog att följa hennes exempel.
Naomi Abramowicz
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Av någon anledning tycks kommunismen vara den enda av de totalitära ideologierna som alltid kommer undan granskning.