När den socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson tillträdde 2014 anklagade hon alliansregeringarna för att ha lämnat ”tomma lador”.
Kanske inte den mest träffande liknelsen eftersom statens tillgångar var omkring 1 000 miljarder kronor större än skulderna. Det hon syftade på var att staten gick med underskott – trots att konjunkturen var på väg uppåt. Det kanske hellre kan liknas vid välfyllda lador som töms lite snabbare än de fylls på.
I dag är rollerna omvända: Alliansen angriper regeringen för att den i budgeten föreslår ett underskott på 11 miljarder kronor, trots en stark högkonjunktur. När Magdalena Andersson deltog på ett möte med Nationalekonomiska föreningen häromdagen visade hennes resonemang en del om hur allvarligt vi borde ta det.
Finansministern menade att regeringen steg för steg stärker budgeten så att den ska visa överskott från 2019. Hennes opponent på mötet, docent Fredrik N G Andersson vid Lunds universitet, lyfte fram att bland annat Internationella valutafonden (IMF) bedömer att om man räknar bort konjunktureffekter så visar den här budgeten ett större underskott än 2014. 2019 kan de goda tiderna mycket väl vara över, och i så fall blir det aldrig något överskott.
Det finns argument för att låta budgeten gå med underskott just nu. Staten har extraordinära kostnader för mottagande och etablering av asylsökande. Problemet är att regeringen just har kommit överens med Alliansen om nya regler för överskottsmålet där det inte nämns något alls om den typen av undantag.
Resonemangen blev ännu mer skakiga när finansministern vid sidan av den förberedda presentationen ifrågasatte om det verkligen råder högkonjunktur. Om inte, så vore ett litet underskott inget att skämmas över.
Men frågan är om hon trodde på sig själv, för i bilderna hon visade lyfte hon fram Sveriges exceptionellt höga sysselsättningsgrad just nu. Högkonjunkturen ser annorlunda ut, med låg inflation och en del kvardröjande arbetslöshet, men det här är nog så stark ekonomin blir den här konjunkturcykeln.
Några år med måttliga underskott är inget att oroa sig för på kort sikt. Statens utgångsläge är gott och omvärldens förtroende är högt just för att politikerna i huvudsak har följt överskottsmålet som sattes upp efter 1990-talskrisen. Men om förra regeringens regelbrott från 2014 upprepas innan bläcket hunnit torka på överenskommelsen om ett nytt mål, kan både finanser och förtroende urholkas på sikt.
Det nya överskottsmålet är inte formellt beslutat i riksdagen. Regeringen och oppositionen kunde lägga till en säkerhetsventil, som ger en möjlighet att göra avsteg från målet under några år vid exceptionella händelser. Bedömningen av vad som är en exceptionell händelse får i så fall läggas hos en tillförlitlig extern instans.
Alternativet är att regeringen tar målet på allvar.
Att besluta om ett regelverk och samtidigt bryta mot det kan vara ett stort steg på väg tillbaka mot oredan som föregick 1990-talskrisen.
Andreas Bergström
vice vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Några år med måttliga underskott är inget att oroa sig för på kort sikt.