De flesta kan nog enas om att 2016 har varit ett ganska mörkt år med tanke på den ökade terrorn och oron i världen.
Rädslan griper tag i oss alla på olika sätt. I ett tuffare världsklimat blir det ofta minoriteterna som straffas hårdast.
Därför är det ingen överraskning att 2016 inte heller varit speciellt ljust för oss hbtq-personer.
I somras inträffade en händelse som skakade hela världen. 50 personer mördades på en gayklubb i Orlando, ett dåd som beskrivs som den dödligaste masskjutningen i USA:s historia.
Personligen blev jag oerhört illa berörd av att gärningsmannen slog till mot en plats dit människor kom för att känna trygghet och solidaritet. Det var en vedervärdig händelse som förstås skapade oro för hbtq-personer världen över.
Sedan blev Donald Trump landets president. Vi var många som blev chockade och oroliga för vad detta skulle kunna innebära. Det var en sorgens dag för flera av världens minoriteter, och mycket talar nu för att hbtq-personer kommer att behöva kämpa ännu hårdare för sina rättigheter.
Så vad har då hänt i Sverige?
I maj släppte ILGA (International lesbian, gay, bisexual, trans and intersex association) sitt årliga index över mänskliga rättigheter för hbtq-personer i Europa. Där landade Sverige på plats tolv och har därmed tappat sex placeringar från 2015.
En anledning till degraderingen är att Sverige saknar ett tydligt skydd för transpersoner i hatbrottslagstiftningen. Ett annat skäl hör i hop med den ökade flyktingströmmen. Vi har blivit sämre på att erbjuda skydd till människor som hotas till livet i hemländerna på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.
I november samlades omkring 600 personer från Nordiska motståndsrörelsen för att demonstrera i Stockholm. Det beskrevs som den största nazistiska demonstrationen på ett decennium. I december kom en granskning från tidsskriften Expo som visade att denna nazistiska organisation nu växer.
När man tittar tillbaka på året som gått är det lätt att tappa hoppet.
Vi får aldrig glömma det sorgliga som hänt, men vi måste också belysa det positiva.
Under RFSL:s kongress i maj kunde vi glädjas åt ett rekordantal lokalföreningar och närmare 7 000 medlemmar. Allt fler städer i Sverige anordnar Pride, från Kiruna i norr till Trelleborg i söder. Vi får inte glömma att de mörka krafterna väcker motkrafter som sprider kärlek och tolerans.
Vi hbtq-personer får kämpa för våra rättigheter varje dag, och det kommer vi att fortsätta med. Såsom vi har gjort genom alla tider.
2017 måste få bli ett år präglat av tolerans för människors olikheter. Det kommer att bli bättre, det måste det bli.
Linnéa Wikman
ordförande för RFSL Skellefteå
När man tittar tillbaka på året som gått är det lätt att tappa hoppet.