Ett anspråkslöst förslag

Krönika. Det fungerar inte att tvinga på svenska bönder höga produktionskostnader på en globaliserad marknad, när vi inte ens själva köper deras produkter.

Not Found2015-07-16 19:57
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett anspråkslöst förslag för att hindra svenska bönder från att bli en börda för skattebetalarna och samhället och göra dem nyttiga för allmänheten.

Sveriges jordbrukssektor har problem. Den går på knäna och brottas med låg lönsamhet. Runt om i landet funderar bönder dagligen på att sluta och gårdar går i konkurs. Svenska bönder klagar på höga kostnader, vill ha mer bidrag och, vad än värre är, sänkta skatter.

Som om inte det vore nog har de mage att be om lägre kostnader i form av ändrad lagstiftning, som reformerad djurskyddslagstiftning. Det visar hur hela den svenska jordbrukssektorn brister i sin intersektionella art-analys. Ett upplyst samhälle kan aldrig låta djuren betala priset den nyliberala doktrinens fixering vid att man ska kunna driva sin verksamhet med ”vinst”.

Samtidigt har det svenska lantbruket många funktioner att fylla. Det är viktigt att det finns hagmarker som kan göras till fotokonst, vandringsleder och små stränder för lediga art-directors att besöka. Samhället har rätt att få Kravgodkänt naturbeteskött, så att vi kan köpa hem det en gång i månaden och känna oss duktiga. Det är ett problem att Sveriges bönder stör oss i detta med sitt gnäll om att de inte får kalkylen att gå ihop. Så girigt!

Vår nuvarande regering verkar ha helt rätt fokus för svensk landsbygd. Inga sänkta dieselskatter här inte! Inga lägre arbetsgivaravgifter eller lägre produktionskostnader. Tvärt om. Lite mer skatt kan man allt betala och borde inte Djurens rätt bjudas in till riksdagen med sin nya kravlista för nästa steg mot ett modernt samhälle, där djur behandlas som människor tills vi äter dem?

Vi har uppenbarligen ett problem i att göra bönderna mer nyttiga för samhället. Därför har jag ett anspråkslöst förslag på hur vi skulle kunna komma till rätta med dem som en moralisk och kostnadsmässig belastning.

Genom att införa ett system med 100 procent skatt, där bonden ägs av oss alla tillsammans, ett system vi kallar solidaritetsägande (trevligare än livegenskap), kan vi se till att det svenska lantbruket levererar exakt det vi önskar. Bättre samvete till oss och fina landskap att titta på under semestern, men utan några klagomål. För att fortsätta tillfredsställa behovet av inredningsreportage och trevliga tv-program kan det ske en uttagning varje år där några av våra solidaritetsägda bönder får vara med i exempelvis “Bonde söker fru”.

Eller så kan vi helt enkelt konstatera att det inte fungerar att tvinga svenska bönder att ha dagens höga produktionskostnader på en globaliserad marknad när vi inte ens själva köper deras produkter.

Förslaget ovan är så klart djupt ironiskt men speglar ändå den yttersta konsekvensen av vad vissa makthavare verkar tycka att det svenska lantbruket och de svenska bönderna ska vara. De ska inte få konkurrensmässiga villkor och de ska inte klaga. De ska bara finnas i bakgrunden och se till att vi har något fint att titta på, samtidigt som regeringen fortsätter att höja deras kostnader utan att köpa deras produkter.

Hanna Marie Björklund

Liberal skribent och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån

Ett upplyst samhälle kan aldrig låta djuren betala priset för att driva verksamheten.

Läs mer om