STOCKHOLM 20141104 Interiˆr p Migrationsverket i Stockholmsfˆrorten M‰rsta p tisdagen. Migrationsverkets nya prognos p prelimin‰rt 95 000 personer inneb‰r en rekordnotering och en rad svÂra utmaningar. Foto: Maja Suslin / TT / Kod 10300
Sverige har undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Där fastslås bland annat rätten till att i andra länder söka skydd undan krig och förföljelse.
Denna rättighet är inte förhandlingsbar. Det duger inte att säga att vi är bättre än våra grannländer. Det duger inte att säga att någon annan ska göra det som vi har lovat. Det duger inte att skylla på bostadsbrist – regleringar som försvårar ett snabbt bostadsbyggande måste kunna ändras utifrån rådande behov.
Den antiislamska propagandan väller över oss. Människor som flyr krig och förföljelse i muslimska diktaturer jämställs ofta med sina regeringar. Vi borde – om vi önskar fred och demokrati – i stället göra allt för att stödja och välkomna dem som lyckats ta sig hit, de som utsatts för sina regeringars och krigsherrars barbari.
Afghanistan är ett exempel på hur lättvindigt flyktingars svårigheter avfärdas. En vanlig orsak till att afghaner nekas skydd i Sverige är ”bristande trovärdighet”. Den sökande har inte kunnat uppvisa något pass. Trots att pass utfärdade efter 1992 inte godtas som id-handling.
Afghanistan är inget säkert land. Inte enligt UNHCR och andra organisationer som finns i området. Inte heller enligt vårt eget utrikesdepartement, som avråder från resor dit.
Men vad händer?
Jo, säkerhetsläget definieras om av politiker och myndigheter som nu menar att det kan finnas säkra områden. Afghaner vi kommer i kontakt med ger en annan bild och avvisas rakt i armarna grupperingar som vi säger oss vilja bekämpa.
För närvarande är vi i förhållande till vår folkmängd bäst i EU på att ta emot asylsökande. Men vi är också bland de ”bästa” på att exportera de vapen, som tycks förekomma i många krigshärdar. Detta borde innebära ett speciellt ansvar.
Det behövs lagändringar, bland annat om rätten att söka asyl i EU via lagliga vägar.
Men allt kan inte lagstiftas om. Ett problem för asylsökande, och för människor som fått uppehållstillstånd, är den bristande kontakten med det svenska samhället. Här kan du göra skillnad.
Förutom att framföra krav till våra lokala politiker kan du bli stödperson till en människa som, oftast med livet om insats, tagit sig hit. Sådana människor är i stort behov av någon som bryr sig och som kan ge en liten inblick i hur vårt samhälle fungerar. Dessutom får du som stödperson själv en inblick i vad som är viktigt i livet.
Låt oss i Skellefteå utmana övriga kommuner om vilken som är Sveriges bästa asyl- och integrationskommun.
Ingela Blanck
asylrådgivare i Jörn-Bolidens församling
Lahcene Chellig
Mångkulturellt forum
Rune Forsmark
Änkans skärv
Barbro Hedenström
Magn-asyl, Byske
Kent Holmkvist
Miljöpartiet
Lasse Johansson
SMIA (Skelleftebor mot inhumana avvisningar)
Håkan Lundberg
SKA (Solidaritetskommittén för asylsökande)
Elisabeth Pettersson
Magn-asyl, Byske
Zarko Rakocevic
Integrationsforum
Ayna Rönnblom
SMIA (Skelleftebor mot inhumana avvisningar)
Åsa Sidenmark
S:t Örjans församling
Stig Sundström
församlingsherde Jörn-Bolidens församling
Erik Wikström
SMIA (Skelleftebor mot inhumana avvisningar)
Låt oss i Skellefteå utmana övriga kommuner om vilken som är Sveriges bästa asyl- och integrationskommun.