Det första som slår en är frityrlukten. Därefter det mullrande ljudet av hundratals kundvagnar.
Det är första gången jag är i shoppingmeckat Ullared Gekås, men jag är inte ensam. Det är här, mitt bland verklighetens lågprisletande folk, som Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har valt att sommartala.
Att som borgerlig partiledare hålla ett sommartal efter åtta år av regeringsinnehav är lika mycket en appell om förnyat förtroende som ett försvarstal. Därför är allt runtomkring minst lika intressant som innehållet i själva talet.
Att vara partiledare för ett parti som har ”Krist” i partinamnet, i ett av världens mest sekulariserade länder, är inte alltid lätt. Den dagen Hägglund vågar tala om Gud offentligt är väl den dagen Stefan Löfven (S) vågar prata om vilka han vill regera landet med. Men för de närvarande lyckas Göran Hägglund både behålla oblaten och äta den.
När Hägglund äntrar scenen spelas en amerikansk countrylåt. Erik Church sjunger om att han tror att Jesus kommer tillbaka ”before she does”, den förlorade kärleken. Att Church har gjort en av de mest drogliberala låtarna på senare år, ”Smoke a little smoke”, som till och med Churchs eget skivbolag ville sätta stopp för, är en petitess i sammanhanget. Det är ju inte den låten som spelas, men ändå. I det här sammanhanget finns djävulen i detaljerna.
Låtvalet, representativ för den amerikanska subgenren ”outlaw country”, och skådeplatsen går hand i hand. Det är kvintessensen av det som i USA kallas för ”retail politics”, det vill säga att politikerna ska dit folket är. Mer ”retail politics” än Ullared går nog inte att hitta. Och i Ullared är mammon den nya guden.
Är det då många stressade, varma, några tusenlappar fattigare, barnfamiljer som stannar för att lyssna på talet? Givetvis inte. Talet hålls mer för tv-kamerorna och pressklippen än för den närvarande publiken. Men att prata om familjens betydelse i Ullared, där det i stort sett bara är barnfamiljer, är smärre politisk briljans.
Sakfrågorna då? Göran Hägglund talade sig varm för ett förstatligande av sjukvården när han sa att ”varje förslösad vårdkrona är en stöld från patienterna”. Tiden har sprungit ifrån landstingen. Det är dags att styra upp verksamheten.
”Vi tycker som svenska folket”, säger Göran Hägglund, när han pratar om att inte kvotera föräldraförsäkringen. Tycker då det svenska folket som Kristdemokraterna?
Det räcker knappast med en enda kärnfråga där man delar en stor åsiktsmässig kontaktyta med väljarna, om den frågan sedan inte engagerar väljarkåren tillräckligt mycket. Och, det uppenbara: det är en tillnärmelsevis hopplös ambition att försöka politisera en fråga som man själv säger ska avpolitiseras genom ökad makt vid köksborden.
“Before she does” slutar spelas någonstans kring raden “I believe hard work really makes the man”. Att Hägglund arbetar hårt för att hålla kvar sitt parti i riksdagen är uppenbart. Nu är frågan om väljarna är beredda att belöna honom för det.
Csaba Bene Perlenberg
liberal skribent