Lärarförbundet presenterade nyligen undersökningen ”Bästa skolkommun”.
Rankningen är den bredaste i sitt slag och listar hur de svenska kommunerna sköter sina skolor.
Skellefteå klarade sig medelmåttigt i denna granskning och hamnade på plats 64 av 290. Ett resultat som är långt ifrån ”en skola i toppklass”.
Jämför vi med våra grannkommuner Piteå (tvåa), Luleå (trea) och Umeå (tia), som satsat och har en kraftigt uppåtgående kurva, så behöver Skellefteå ta krafttag gällande resurserna till skolan.
Skellefteå kommun placerar sig dåligt i kategorierna: resurser (plats 199), friska lärare (plats 158), lön (plats 214), meritvärde i årskurs 9 (plats 247) och övergång till högskolan (plats 180). Något bättre blev resultatet i kategorierna: utbildade lärare (plats 28), lärartäthet (plats 60) och andel barn i förskola (plats 13).
Den viktigaste frågan som kommunerna står inför är den tilltagande lärarbristen. Rapporter kommer om lärartjänster som inte tillsätts och om vikarier som inte finns. I Skellefteå kommer över 550 lärare att gå i pension inom tio år.
Hur många andra lämnar?
I Sverige beräknar man att om bara tio år kommer över 65 000 lärare saknas. Här har kommunerna ett stort ansvar.
I det längre perspektivet gäller det att förmå lärarna att bli kvar i yrket och locka flera till att vilja bli lärare. I det korta perspektivet handlar det bland annat om att få fler lärare att återvända till yrket från mer välbetalda arbeten. Allt för att kunna hålla en hög kvalitet för våra barn och elever.
Politiker i Skellefteå måste ta sitt ansvar och vakna.
Det krävs åtgärder som mer resurser och högre lärarlöner.
Anita Ericsson