Många Nato-anhängare verkar tro att Sverige blir säkrast om vi lierar oss med den starkaste militärmakten och därför går med i Nato.
Natos samlade militärutgifter var 2013 ungefär tio gånger större än Rysslands (Källa: Stockholms internationella fredsforskningsinstitut).
Logiken är ungefär densamma som hos småkillen på skolgården som lierar sig med den starkaste killen för att slippa få stryk.
Olof Palme hade ett annat sätt att närma sig frågan om fred och säkerhet. Han insåg det orimliga i att försöka skapa säkerhet genom militär upprustning. Han lanserade i stället begreppet ”gemensam säkerhet”.
Det gick i korthet ut på att för att skapa säkerhet i en region så måsta alla länder kunna känna sig säkra. Medlen för att nå säkerhet är motsatsen till upprustning.
Fredsrörelsen sökte avtal om nedrustning, arbetade för att etablera Norden som en kärnvapenfri zon. I förlängningen av detta arbete startade det så kallade Barentssamarbetet, ett försök till ökat kulturellt och ekonomiskt utbyte mellan människor i de nordiska länderna och Ryssland.
Ett sådant synsätt innebär också att man är beredd att föra dialog och förhandla med den som har helt andra värderingar än man själv. Att arbeta för gemensam säkerhet genom nedrustning innebär inte att man accepterar exempelvis Putins styre i Ryssland. Deras hårda nationalism, socialkonservatism, kryddad med antifeminism och homofobi, påminner ideologiskt om en rysk variant av Sverigedemokraterna.
De vänsteranhängare och demokratiaktivister som är aktiva i dagens Ryssland är antingen hårt ansatta av myndigheterna eller redan fängslade. Ökad militär upptrappning leder troligen till ytterligare bakslag för demokratin inne i Ryssland.
Vi behöver mera samarbete därför att vi behöver nedrusta. Vi behöver också samarbeta för att vi båda har en gemensam hotbild, där samarbete är absolut nödvändigt. Den hotbilden är klimatförändringarna.
Klimatfrågan är den politiska fråga som inom 10–15 år och för överskådlig framtid därefter kommer att dominera vår vardag. I spåren av en bara lite varmare planet än i dag följer en kraftigt höjd konfliktnivå i världen.
Sviktande matförsörjning, ökade flyktingströmmar och en hårdnande konkurrens om ändliga resurser kommer att ställa våra samhällen inför påfrestningar som vi bara kan klara genom samarbete och genom internationell solidaritet.
- Vi behöver samarbeta för att minska utsläppen av klimatgaser.
- Vi behöver samarbeta för att ställa om våra samhällen, för att föra över teknik och resurser.
- Vi behöver samarbeta för att ta hand om alla som ändå inte kan bo kvar på grund av de klimatförändringar som vi redan nu orsakat.
Ska vi klara av en gemensam framtid på den här planeten så måste vi samarbeta mera.
Nato är inte svaret på det problemet.
Nato är tvärtom en del av problemet.
Bertil Bartholdson(V)
ledamot kommunfullmäktige Luleå kommun