Elever runt om i landet har inlett ett nytt läsår.
Ett läsår som bland annat innebär utökad skolplikt när årets förstagångselever börjar i den numera obligatoriska förskoleklassen. Samtidigt har årets avgångselever tagit sig an det läsår som fullgör skolplikten. För några av dem kan läsåret komma att innebära att grundskolans årskurs nio också blev deras sista.
Redan 1946 års skolkommission presenterade ett enhälligt principbetänkande där det föreslogs att i Sverige införa ett mer likvärdigt skolsystem.
Huvudargumentet var att skolan skulle medverka i bygget av det demokratiska samhället. Genom att ge alla medborgare möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar skulle därigenom också hela samhället utvecklas på ett positivt sätt (SOU 1948:27).
I dagens samhälle råder en allmän konsensus om hur vi ser på skolgångens betydelse för ungdomars och unga vuxnas hälsa, välmående och framtida möjligheter till vidare utbildning och sysselsättning.
Genom att ge alla medborgare möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar skulle därigenom också hela samhället utvecklas på ett positivt sätt.
Däremot finns skillnader i politisk uppfattning för hur viktigt det är att skolan är likvärdig. Borgerliga partier vidhåller till exempel att skolan bör drivas efter marknadsprinciper, och menar att vinstdrivande skolor bidrar till högre kvalitet och produktivitet inom skolväsendet.
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd har kartlagt och sammanfattat svensk forskning inom området för ungdomars och unga vuxnas levnadsvillkor.
I det sammanställda forskningsresultatet framkommer, förutom ett tydligt samband mellan låg socioekonomisk standard och låga studieresultat, även att låg socioekonomisk standard negativt påverkar andra levnadsvillkor (Ungdomars och unga vuxnas levnadsvillkor i Sverige, 2017).
Rätten till utbildning är inte detsamma som att ha de förutsättningar som krävs för att kunna tillgodogöra sig den.
Utbildningsväsendet är inte friställt eller undantaget samhällets övriga förhållanden. Tvärtom så speglar det den rådande samhällsstrukturen. För att uppnå en likvärdig skola måste därför likvärdigheten kunna avspeglas även i samhällets övriga delar.
Liksom Statens skolverk avser föreslå åtgärder för att bryta den konstaterade skolsegregationen, och därigenom öka skolans likvärdighet (Skolsegregation och förbättrad resurstilldelning, Kommittédirektiv 2018:71), ser den socialdemokratiskt ledda regeringen inget annat alternativ än att segregationen måste brytas i hela samhället. Att genom långsiktiga och genomgripande åtgärder utjämna ojämlika uppväxt- och levnadsvillkor för att få klyftorna i hela samhället att minska.
Definierat i skollagen är att skolan ska kompensera för elevers olika bakgrund och förutsättningar.
För att ge skolväsendet rimliga förutsättningar att uppfylla sitt kompensatoriska uppdrag för en likvärdig skola, så måste likvärdighet även råda i resterande delar av samhället.
Caroline Cercio Lidström (S), ledamot Skellefteå kommunfullmäktige, ledamot i för- och grundskolenämnden, ledamot i demokratiberedningen, ledamot i Rådet för förebyggande av funktionshinder (RÅFF)