I min förra krönika lovade jag att berätta mer om arbetet i konstitutionsutskottet, KU.
Det finns ytterligare 14 utskott i riksdagen. I varje utskott sitter 17 ledamöter med platser fördelat som i en miniriksdag: sex Socialdemokrater, tre Moderater, två Sverigedemokrater och övriga partier har en plats var.
KU:s granskning består av två delar. Den ena går ut på att vi ska granska och bedöma om regeringens arbete gått rätt till och därefter ge vägledning om så inte är fallet. Den granskningen bygger på ledamöternas KU-anmälningar. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna till KU och kan göra det när som helst under året. Ofta får anmälningarna stora rubriker i medier.
Varje vår gör vi dessutom en allmän granskning, den andra delen, som presenteras i en egen rapport. Då granskar KU handlingar från regeringskansliet, som protokoll från sammanträden. Ett exempel på kritik från oss kan vara att regeringen utfärdar lagar och förordningar med alltför kort tid innan de ska börja gälla.
KU har rätt att ta del av regeringens alla handlingar under granskningen, även hemligstämplade, som förvaras i röda mappar. Då får ledamöterna lämna ifrån sig all elektronik. Den låses in i ett annat rum så att inte information ska läcka ut.
Vi kan ställa skriftliga frågor till regeringen eller kalla till utfrågning av både ministrar och anställda. Ibland håller KU offentliga utfrågningar med den anmälda ministern och andra inblandade personer. De är öppna för allmänhet och medier.
Vi kan i vårt betänkande kritisera en minister, men har inga möjligheter att straffa eller kräva att personen ifråga ska avgå. Tanken är i stället att kritiken från utskottet ska leda till att regeringen ändrar sitt arbetssätt så att misstaget inte upprepas. Skulle KU komma fram till att en minister begått ett brott i sitt arbete kan utskottet besluta att åtal ska väckas inför Högsta domstolen. Men det är ytterst ovanligt.
Förra måndagen lämnade KU en rapport till riksdagen om behandlingen av vårens KU-anmälningar. Rapporten kallas granskningsbetänkande och används som underlag för debatt i kammaren. Debatten varade i cirka fyra timmar. Tjugo minuter i ett på natten var jag upp och höll mitt anförande gällande vice statsminister Åsa Romson (MP), Naturvårdsverket och vargarna. En kvart senare stängde KU-debatten i kammaren.
Det är med stolthet som KU i år har ett i princip enigt granskningsbetänkande, åtminstone över blockgränserna. Det ger trovärdighet för KU:s arbete och visar att vi kan lägga blockpolitiken åt sidan och i stället fokusera på KU:s egentliga uppgift, att objektivt granska regeringen och dess arbete.
Det är ett oerhört viktigt förtroende som var och en av oss, oavsett partifärg, har fått av det svenska folket. Det ska vi förvalta väl och med respekt.
Veronica Lindholm
socialdemokratisk riksdagsledamot från Kusmark, ledamot i konstitutionsutskottet
Kritiken ska leda till att regeringen ändrar sitt arbetssätt så att misstaget inte upprepas.