Under torsdagen publicerades två rapporter om svensk arbetsmarknad.
Den ena var Saco:s femårsprognos, som analyserar vilka yrken vi kommer att ha ett över- respektive ett underskott av i framtiden. Den andra, utgiven av forskningsnätverket Entreprenörskapsforum, visar att Sveriges tillväxt hade kunnat vara betydligt högre om matchningen på arbetsmarknaden hade fungerat bättre.
Lägger man ihop de två rapporterna framträder följande bild: Vi utbildar fler veterinärer, kommunikatörer och beteendevetare än det finns arbetstillfällen för, samtidigt som vi exempelvis utbildar för få datavetare, matematiker och biomedicinska analytiker.
Det gör dels att företag inte kan expandera maximalt, eftersom de inte får tag på rätt kompetens. Dels att vi varje år spenderar väldigt mycket skattepengar på utbildningsplatser som inte leder till jobb.
Det håller inte i längden.
Visserligen är universitetsutbildningar i regel inte renodlade yrkesutbildningar, och eftersom ingen vet exakt hur arbetsmarknaden kommer att se ut om fem, tio eller femton år kommer vi aldrig att kunna skapa en perfekt balans mellan utbud och efterfrågan. Däremot bör man överväga att minska antalet utbildningsplatser där det finns ett betydande överskott och försöka styra studenterna till bristyrken, som kemist och lågstadielärare, exempelvis genom att erbjuda förmånliga villkor.
Dessutom bör arbetslöshet och framtidsprognos för studenterna på de olika universitets- och högskoleutbildningarna tydligt framgå i kurskatalogerna. För som Saco skriver i rapporten: ”Det viktigaste är att utbildningsvalet görs medvetet, med öppna ögon och fakta på hand”.
Eller annorlunda uttryckt: Om vi prompt ska utbilda människor till arbetslöshet måste vi stå för det.
Susanne Nyström
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån