Replik på Ida Lindhs ledare ” Egen dator höjer inte elevens digitala kompetens”, publicerad i Norran och på norran.se lördagen den 19 november 2016.
”Datakonsumtion är inte målet i sig”, skriver Ida Lindh i sin ledare i Norran den 19 november. Vi som jobbar med IT-pedagogik i de kommunala gymnasieskolorna i Skellefteå håller med om det. Men vi vill ge vårt perspektiv på några av de påståenden som finns i Ida Lindhs text.
Teknik har på gott och ont varit i fokus vid införandet av såväl en dator per lärare som senare en dator per elev. Den mängd av datorer som det nu handlar om, brister i kapacitet i nätverket och arbete med att standardisera utrustningen i klassrummen har gjort att mycket energi har behövt läggas på att få tekniken att fungera.
Det är lätt att vara efterklok gällande de faktiska behoven. Men nu är vi i ett läge där grundförutsättningarna finns på plats och vi kan fokusera på målen med digitalisering i skolan.
Digital kompetens är enligt oss, utöver den tekniska kompetensen, även informationskunskap, källkritik, kommunikation, problemlösning och säkerhet. Detta ligger också väldigt nära de nyckelkompetenser som EU nämner i DIGCOMP, EU:s målsättning för medborgarnas digitala kompetenser.
Den skapande delen som Ida Lindh menar saknas anser vi finnas i bland annat kommunikation och problemlösning. Detta är inga nya delar i skolan, det nya är den digitala kontexten som det ska bedrivas i.
När eleverna i en digital kontext söker information, skapar presentationer, delar och kommenterar varandras texter, kommunicerar med såväl varandra, lärare som omvärld innebär det att de utvecklar sin digitala kompetens.
Eleverna förbereds för en framtida arbetsmarknad och fungerande demokratiska medborgare genom att dagligen arbeta i verksamhetssystem, värdera information och träna sin analytiska förmåga. Att eleverna i undersökningen inte upplever att IT i skolan ger ökad digital kompetens är inte samma sak som att de inte får det.
Att eleverna säger att de inte kan klara sig utan internet i vardagslivet är för oss inte något uppseendeväckande. Att klara vardagslivet som medborgare utan internet är svårt – inte bara för ungdomar utan för de allra flesta.
Bankaffärer, myndighetskontakter, handel, kontakt med företag, kommunikation med vänner och informationsinhämtning är saker som vi i dag gör på nätet utan att reflektera över det.
I de fallen är vi många gånger både konsumenter och producenter och här kan skolan bidra både demokratiskt och kompensatoriskt för att alla våra ungdomar ska få praktisk och teoretisk kunskap om de krav som samhället ställer på medborgaren.
Att vara konsument behöver inte nödvändigtvis innebära att vara passiv.
Det gäller än mer i den digitala världen.
David Fahlesson