Replik på Mikael Bengtssons ledare ” Skellefteå sätter sig över vetenskapen” publicerad i Norran och på norran.se tisdagen den 5 januari 2016.
När samhällsklimatet hårdnar är drevet som intensivast mot dem som redan är pressade.
Det kommer alltid att råda delade meningar om fördelningen av våra skattepengar. Helt rättvist blir det aldrig.
Skellefteå kommuns beslut att stötta elöverkänsliga med ett elsaneringsbidrag – ej att förväxla med det vanliga bostadsanpassningsbidraget – kan inte vara annat än klokt. Kunnig hjälp med att få en bättre elmiljö i hemmet ger kroppen välbehövlig vila, återhämtning och förhoppningsvis ytterligare arbetsår. Dessutom och lika viktigt är mindre belastning på sjukvården eftersom alla mår bättre. Häri ligger en icke föraktlig ekonomisk aspekt. Rätt använda skattepengar alltså.
En hel del utredningar och provtagningar föregår faktiskt det Norrans Mikael Bengtsson så raljerande och högst oseriöst kallar självdiagnosticering. Ingen stämplar sig själv som elöverkänslig i första taget. Det är ekonomiskt förödande och kräver ett starkt psyke för att klara alla hårda ”vindar” som blåser.
Den så kallade personliga känslan som omnämns kommer oftast efter en lång period av personligt lidande samt uteslutande av de alternativa diagnoser och tillstånd som eventuellt skulle kunna finnas. Detta är definitivt sjukvårdens uppgift.
Vetenskapen går framåt. Våra möjligheter att ta del av nya rön och forskningsrapporter är ofantliga i dag. Bara tiden och viljan sätter stopp.
Rent principiellt borde väl alla få sina mest grundläggande behov tillfredsställda (bostad, hälsa och miljö). Inte bara vi som tillhör funktionshindersgrupperna.
Så heder åt Skellefteås kommunpolitiker som försöker leva upp till sin fina slogan: Ett Skellefteå för alla.
Katrin Westling