MilitÀrt gÄr det bra för Syriens president Bashar al-Assad. Rebellerna Àr splittrade och armén rycker till synes stadigt fram i omrÄden dÀr det verkligen spelar roll, runt storstÀderna Aleppo och Damaskus.
Efter fyra Ă„r av krig behĂ„ller Assad kontrollen över minst tvĂ„ tredjedelar av landets befolkning. Miljoner syrier har flytt frĂ„n oppositionskontrollerad mark till regeringens omrĂ„den. Förtrycket mĂ„ vara hĂ„rt, men hos Assad slipper man de stĂ€ndiga bombningarna och dĂ€r finns ett mĂ„tt av sĂ€kerhet, dĂ€r finns mat och arbeten â allt det som saknas hos rebellerna.
Men Àven om Assad leder militÀrt har han skÀl att oroa sig för framtiden. Ingen armé kan i lÀngden marschera pÄ tom mage.
Redan före 2011 hade Syrien stora ekonomiska problem. Det Äret infördes dessutom hÄrda sanktioner av USA, EU och flera arablÀnder, och regeringen började förlora kontrollen över östra Syriens oljefÀlt.
Sedan dess Ă€r det den ekonomisk-militĂ€ra livlina som kastats ut av Ryssland, Irak och Iran som hĂ„llit Assad över ytan. I synnerhet Iran har bjudit pĂ„ enorma exportkrediter, trots egna FN-sanktioner, och betalar för irakiska oljeleveranser till det syriska raffinaderiet i kuststaden Banias. PĂ„ sĂ„ vis har Bashar al-Assad i fyra Ă„r kunnat upprĂ€tthĂ„lla prisregleringar och subventioner av bröd, brĂ€nsle och annat som lockar syrier till regimens sida, trots att kostnaderna Ă€r oerhörda â tvĂ„ tredjedelar av 2015 Ă„rs statsbudget.
Men nu verkar stödet sina. Sedan juni 2014 har vĂ€rldsoljepriset halverats, vilket utlöst budgetkriser i sĂ„vĂ€l Iran som Ryssland och Irak â och Syrien. VĂ€rst av allt Ă€r att Iran inte verkar vilja förlĂ€nga exportkrediterna, medan oljebristen vĂ€xer.
Det syriska pundet rasar i vÀrde mot dollarn och Assads krympande valutareserver rÀcker inte lÄngt. Effekterna för vanligt folk har inte lÄtit vÀnta pÄ sig. Bensinbrist rÄder och mÄnga hade svÄrt att fÄ tag pÄ brÀnsle till vÀrmekaminerna under vintern. Regeringen har tvingats dubbla brÀnslepriset sedan september (det har femdubblats sedan 2011) och brödpriset höjdes med 40 procent i januari, den andra höjningen pÄ sju mÄnader. Missnöjet mullrar under ytan i Damaskus.
Det innebÀr inte att Assad kommer att kasta in handduken. En stor del av armén kommer att fortsÀtta slÄss för honom Àven utan lön. Inte nog med att mÄnga föredrar fattigdom under Assads förtryck framför samma fattigdom under oppositionens kaos. MÄnga soldater kommer dessutom frÄn landets religiösa minoriteter och Àr betydligt rÀddare för sunnirebellerna Àn för regimen.
Men utöver denna militÀra kÀrna vilar Assads styre pÄ ett vidstrÀckt maskineri av statsanstÀllda, köpta klienter och allierade, vars lojalitet Àr mer osÀker. Den dagen det blir omöjligt att smörja regimens inre hjul med pengar, och den dag det blir omöjligt att försörja sin familj under Assads styre, lÀr mÄnga tappa stridslusten eller fly landet.
UtĂ„t försöker Assad nu ge sken av att segern stĂ„r för dörren, men klockan tickar â för honom, rebellerna och för hela Syrien.
Aron Lund