I Sverige finns en finurlig lösning som gör att den som är anställd inte betalar in den egna skatten. I stället är det arbetsgivaren som står för denna uppgift.
Man kan tycka att det inte spelar så stor roll vem som sätter in pengarna i skattekistan, men i själva verket får det till följd att många underskattar skatternas omfattning.
I en kartläggning frågades allmänheten hur högt de uppskattade att den samlade skatten var för en vanlig inkomsttagare. I genomsnitt trodde de att 34 procent av inkomsten gick till de skatter som betalas in till kommun, landsting och stat.
Den faktiska summan, baserad på Swedbanks beräkningar, är betydligt högre – 52 procent.
Så hög blir den nämligen när de indirekta (dolda) skatterna på arbete och konsumtion räknats in.
Så sent som under 1960-talet var skatterna i Sverige synliga. Men när politikerna började införa högskattesamhället valde de att enbart höja de indirekta skatterna på arbete (= arbetsgivaravgiften) och konsumtion (= momsen).
Resultatet är ett land där många grovt underskattar hur mycket som betalas in i skatt. Undantaget är företagarna, den enda grupp som faktiskt hanterar inbetalningen till Skatteverket.
Småföretagare runtom i Sverige vet att när de sätter in 20 000 kronor på arbetstagarens bankkonto så måste de också överföra ungefär lika mycket till Skatteverket – cirka 10 000 kronor i arbetsgivaravgift och lika mycket i synlig skatt.
Tänk om det vore löntagaren själv som hanterade inbetalningen, eller åtminstone på sitt bankkonto kunde se att hälften av pengarna gått till Skatteverket.
Kanske skulle då fler inse hur höga de svenska skatterna faktiskt är.
Leif Svensson