Drömmen om ett digitalt kungarike

Krönikor. Det går inte att nationalisera data utan att kastrera samhällets digitalisering.

Not Found2015-05-05 05:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Europas ledare håller på att göra bytes till människor: Flöden av ettor och nollor ska helst hålla sig inom en sluten geografi.

Nätet ska vara fritt, bedyrar de samtidigt. Och det är ju enkelt att säga när Kina censurerar demokratiaktivister på nätet.

Men politiker i Europa söker också efter en politik som gör att byråkrater kan sätta en flagga på varje byte. Inte för att de är autokrater. Till skillnad från Turkiets regim vill de inte blockera Twitter eller Youtube för att stävja opposition och hädisk opinion. Europa har snarare en industripolitisk ambition: Det vill nationalisera data för att europeiska företag inte är konkurrenskraftiga.

Jean-Claude Juncker, chef för EU-kommissionen, ville i sin valkampanj göra Europa digitalt oberoende. I ett tal för en tid sedan beklagade Günther Oettinger, EU:s digitala kommissionär, att Europa är just beroende av omvärlden för viktiga online-tjänster.

– Detta får aldrig hända igen, dundrade kommissionären.

Den franska senaten röstade samma vecka för en ny ”anti-Google”-lag för att försvåra sökmotorer. Kommissionen beslutade efter en fem år lång utredning att anklaga Google för att deras sökresultat bryter mot konkurrenspolitik. Den tyska regeringen följde samma dag Kina och Ryssland i kravet att data som används i landet också ska lagras där.

Alt detta går på tvärs med den digitala inre marknaden, ambitionen att data ska bli Europas femte frihet. Den digitala ekonomin, Europas enda riktigt växande ekonomi, bygger på att data kan flöda fritt. Alla digitala tjänster vi använder har underleverantörer runt om i världen som transporterar data över gränser.

Det går inte att nationalisera data utan att kastrera samhällets digitalisering. Men för många låter detta som rebellisk cyberpunk. För den digitala protektionismen är en aktad hållning i ett Europa som länge försökt skydda sig mot den digitala tidsåldern.

EU:s tullbyråkrater ville först att iPhone skulle tullas som en GPS eller tv-mottagare. Importen av de varorna är fortfarande belagd med höga tullar i EU. Sverige tänkte i samma banor när iPadden kom. Uppfinningsrika byråkrater tänkte att den kunde tullas som mediaspelare – 14 procents tull – i stället för dator – noll tull.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel har krävt att Europas datanätverk ska hållas stängt för andra. En ny lag för dataskydd har kidnappats av teleoperatörer som vill slippa utländsk konkurrens. Upphovsrättsintressen vill fortsatt hålla Europa uppdelat i tron att de kan få mer betalt för musik eller film. Vill du titta på Leif Mannerström i ”Sveriges mästerkock” när du är utomlands blir det svart på TV 4 Play.

Politiker har länge drömt om ett digitalt kungarike: Ett europeiskt nät eller moln där vi i ensam majestät kan bestämma vilkas tjänster som ska tillåtas. Men protektionism kan inte samsas med ett fritt nät. Den digitala ekonomin gör det klart att stängda gränser inte bara begränsar handel – utan också din frihet.

Fredrik Erixon chef för den Brysselbaserade tankesmedjan ECIPE och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån Protektionism kan inte samsas med ett fritt nät.

Läs mer om