Psykisk hälsa i fokus anordnar tillsammans med psykiatrin i Skellefteå och teatergruppen Unghästen den 3 juni en utbildningsdag om våld i nära relationer för särskilt inbjudna politiker och andra. Bland annat ska frågan om våld mot djur i misshandelsrelationer diskuteras.
Men varför ska djur diskuteras när vi pratar våld i nära relationer?
Jo, det har visat sig att om det finns djur i familjen, vare sig det är sällskapsdjur, husdjur eller lantbruksdjur så fungerar dessa som en kvarhållande faktor. Det gäller såväl i heterosexuella våldsrelationer som bland samkönade par.
När kvinnan inte vet var hon kan lämna sina djur stannar hon kvar i förhållandet av rädsla för vad som kan hända med djuren om hon skulle lämna mannen.
Kvinnans rädsla är befogad. Om djuren stannar kvar hos mannen kan han komma att genomföra sina hot. Ett problem i denna situation är att djur vanligtvis inte kan bo på det skyddade boendet, bland annat på grund av barns allergier.
Men redan tidigare i förhållandet kan mannen använda djuret för att kontrollera och isolera kvinnan. Om mannen inte tillgodoser djurets behov av mat och vatten och/eller inte går ut med dem så att de kan uträtta sina behov, blir det svårt för kvinnan att ha aktiviteter utanför hemmet. I stället skyndar hon sig hem direkt efter jobbet för att ta hand om djuren.
Mannen kan också skapa en otrygghetskänsla genom att indirekt hota att göra djuren illa eller ”råka” sparka katten, av ”misstag” knuffa hunden eller ”glömma” fönstret öppet när fågel är ute ur buren. Det skapar en rädsla hos kvinnan för vad som kan hända med djuren när hon inte är hemma. Han kan också öppet och tydligt hota djuren och då är känslan av skräck självklart starkare.
Det kan vara viktigt att veta att det inte är ett brott att själv avliva sitt djur, även om det är ett ungt och friskt djur. Med andra ord kan mannen demonstrera sin makt över liv och död genom att ta bort djuret själv eller åka med det till djursjukhuset. Det finns också exempel på att mannen använder hot om att döda djuret för att försäkra sig om barns tystnad vid sexuella övergrepp.
Vad kan socialtjänsten och vården göra?
I mötet med en våldsutsatt kvinna, med eller utan barn, ska man alltid fråga om det finns djur i hushållet. Beroende på kvinnans svar bör man fråga hur kvinnan bedömer djurens säkerhet, om hon eller barnet hört hot uttalas och/eller sett våld mot djuret.
Man bör också fråga om det har funnits djur i familjen och hur de hade det. Eventuellt har djuret redan skadats eller dödats eller lämnats bort och det kan vara viktigt att veta eftersom det kan antyda att våldsprocessen mot kvinnan har eskalerat.
Slutligen måste man försäkra sig om att djuret har ett tryggt boende alternativt hjälpa kvinnan att ordna med ett sådant. Det ökar chansen att kvinnan ska lämna sin utsatta situation och inte behöver återvända till mannen för att skydda djuret.
Exempel på en sådan är verksamhet är VOOV (Veterinäromtanke om våldsutsatta) som finns i Luleå. Det är en ideell verksamhet som ger djur en fristad när en person måste lämna sitt hem för att bo i på en kvinnojour eller i annat skyddat boende.
I dag medger inte socialtjänstlagen att socialtjänsten betalar för djurets uppehälle eller för en längre tids placering på djurpensionat. Det är av största vikt att ändra detta snarast – både för kvinnans och för djurens skull.
Carin Holmberg