Suget efter kunskap om Europapolitiken ökar och jag får allt fler frågor om jag kan vara med på olika möten.
Det beror säkert på att medierna i allt högre utsträckning bevakar och rapporterar från olika beslut och diskussioner som pågår inom EU. Som i sin tur beror på att konflikterna mellan EU:s länder, och mellan EU:s olika institutioner, blir allt tydligare och svårare.
Just nu handlar det väldigt mycket om flyktingströmmarna som i sin omfattning börjar likna andra världskrigets. Konflikterna och krigen i Syrien, i övriga Mellanöstern och i Nordafrika tvingar människor att fly från sina hem och i en del fall inte ser de inte någon möjlighet att återvända.
Inte minst den fruktansvärda terror som IS ägnar sig åt gör att människor flyr hals över huvud. Tusentals står vid gränserna till Europa utan tak över huvudet och utan mat.
Nu kommer vintern och situationen blir ohållbar. FN:s flyktingorgan gör allt de kan – men det räcker inte. I ljuset av den humanitära krisen fortsätter människor att engagera sig och visa solidaritet med flyktingarna runtom i Sverige trots rådande arbetslöshet, fattigdom och växande högerextremism.
Vi byggde ett samarbete i EU på öppenhet, fri rörlighet, demokrati och en marknadsekonomi med socialt ansvar. I fördraget tog vi ombord FN:s stadga och respekt för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, och vi förband oss att hjälpa varandra vid olika kriser.
En del trodde inte att det skulle gå. Andra var övertygade om att det var den enda vägen med ökat samarbete och diskussioner i stället för taggtråd, vapen, konflikter och krig.
Nu ser vi dock medlemsländer som bryter mot EU:s grundlag. Viktor Orbáns regering i Ungern har politiserat landets rättsväsende, inskränkt pressfriheten och bedriver en hårdför högerextrem politik. Vi ser också hur en del länder struntar i det gemensamma och solidariska beslut vi fattat om fördelning av flyktingar mellan EU:s länder.
En del säger: Vad var det vi sa, 28 länder kan inte samarbeta och hela EU-bygget håller på att rasa.
Andra säger: Vi har byggt ett för svagt EU där medlemsländerna kan göra som de vill utan att det får några konsekvenser. Vi borde ha byggt ett starkare EU där inte nationerna själva kan strunta i besluten.
Jag lutar åt att EU kommer att växa ihop och bli ännu starkare i framtiden. Men då kanske inte alla är med på resan. Oavsett åt vilket håll EU-samarbetet kommer att utvecklas är en sak säker; det är inte mitt Europa som vi ser just nu.
Jens Nilsson
socialdemokratisk Europaparlamentariker
Jag lutar åt att EU kommer att växa ihop och bli ännu starkare i framtiden.