Vem skulle känna igen gaffelfibblan?
För ett otränat öga kan den utrotningshotade örten tas för en maskros där den växer mellan kalkstenarna.
Trots det har denna biologiska doldis haft en huvudroll i Sveriges mest uppmärksammade miljötvist i nästan tio år.
På måndagen meddelade miljöminister Åsa Romson (MP) att regeringen kommer att skydda Ojnareskogen på norra Gotland. Den biologiskt känsliga terrängen klassas som ett område med särskilt skyddsvärde, vilket innebär ett stopp för det finländska bolaget Nordkalks planerade kalkbrott på 170 hektar.
Striden om Ojnareskogen har varit en följetong sedan Nordkalk ansökte om tillstånd 2006. Borgerliga politiker har beskyllts för att vilja offra den gotländska vattenförsörjningen. Arbetstillfällen har vägts mot artrikedomar, medan aktivister låst fast sig vid skogsmaskiner.
Det brukar heta att hela landet ska leva. Regeringens besked är en seger för botaniken, men innebär att 400 jobb påverkas.
På sikt kan det röra sig om 3 000, menar Anders Ferbe.
Statsminister Stefan Löfvens (S) efterträdare på posten som IF Metalls ordförande ryter till ordentligt: ” Det är ett slag mot alla i kalkindustrin”. (Arbetet 31/8 2015)
Beskedet om Ojnareskogen är en klar eftergift från Socialdemokraterna till Miljöpartiet. Viljan att sätta ekologiska värden framför ekonomiska är MP:s ideologiska kärna. Den här gången var industrimannen Stefan Löfven inte beredd att låta de gröna gå igenom samma interna stålbad som vid Saudiaffären.
Miljöpartiet har haft ett jobbigt första år i regeringen. Språkrören är fortfarande den främsta garanten för att migrationsuppgörelsen med Alliansen ligger fast, men det har varit ont om synligt inflytande.
Stefan Löfven måste hålla ihop regeringen.
Därför kan gaffelfibblan se framemot en ny vår.
Lars Kriss
Miljöpartiet har haft ett jobbigt första år i regeringen.