En livsmedelsstrategi är efterlängtad av LRF. Upprepade gånger har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) sagt att landets livsmedelsproduktion måste öka.
Jordbruket har ofta liknats vid ”det framgångsrika svenska stålet”. Men hittills har vi mest upplevt ett stålbad.
Dagens problem, i främst mjölksektorn, är akuta och kan inte vänta på vad som möjligen kan inträffa om ett ovisst antal år. Det är bra att återbetalningen på dieselskatten kommer att öka från 90 till 138 öre, men den åtgärden borde i ärlighetens namn beskrivas som vad den egentligen är: ”En utebliven försämring”.
Regeringen höjer samtidigt skatten med samma summa och jag kan garantera att ingen mjölkbonde får framtidstro av att ”det kunde ha varit värre”. LRF kräver att återbetalningen på diesel höjs till tre kronor. Det skulle göra skillnad för jordbruket och ge trovärdighet åt en livsmedelsstrategi.
Förslaget om statliga kreditgarantier kommer enbart att beröra en liten skara vars behov och förutsättningar kommer att prövas omsorgsfullt. För att inte ännu fler ska hamna i likviditetskris är det nödvändigt att Jordbruksverket inte bara kan betala ut jordbruksstöden i tid – utan även i förtid.
Men nymodigheter, krångel och sena beslut gör att Jordbruksverket troligen inte kommer att kunna betala ut vissa stöd i tid. Det blir bönderna som får betala för politikernas beslut och byråkratins tillkortakommanden.
Bönderna har fullgjort sina plikter. Nu förväntar vi oss att regeringen gör sitt. Sverige är i sin fulla rätt att i förtid betala ut en större del av de stöd vi har rätt till. Gör det.
Sveriges jordbruk har ett mervärde. Men våra merkostnader är tyvärr ännu högre. Djurskydd ska självklart löna sig och bra djurhållning premieras. Fördubbla därför nötpengen som en visad uppskattning av vårt höga djurskydd. Det skulle vara ett beslut som visar att regeringen tycker att jordbruket har en framtid.
Utan jordbruk har vi ingen framtid.
Arne Lindström