Sverige står i sin allra vackraste prakt: det magiska ljuset, de grönskande fälten och betesmarkerna med sina praktfulla fjärilar, surrande humlor och bin.
Allt detta symboliserar den svenska sommar som ger oss livskraft och energi i en stressad vardag. Vi är många som i dagarna ger oss ut på ängar och i hagar för att njuta av blomsterprakten.
Men de blommande betesmarkerna börjar bli allt färre. I stället växer de allt oftare igen med buskar och högt gräs. Följden blir ett alltmer ensidigt landskap med olika sädesslag i åkerlandskapet och mer gräs och obrukade åkrar.
Effekterna av ett mer ensidigt och monotont landskap syns inte minst när det gäller fåglarna. Flera arter som lever sina liv i jordbrukslandskapet har fått det tuffare. Sånglärkan har minskat med 75 procent under de senaste 35 åren. En nedåtgående trend gäller också storspov, hämpling och stare.
Av Sveriges rödlistade arter är två tredjedelar knutna till odlingslandskapet. Men det är inte bara växter och djur som skulle gynnas av att fler marker betas av kor och får på naturbete. Dessutom skulle omgivningarna för oss människor blir mer attraktiva – och det är många som skulle föredra öppna och betade ytor runt sina stugor framför marker med uppväxande granar. Mångfalden är en grundförutsättning för en rad ”ekosystemtjänster” som naturen ger oss gratis.
Världsnaturfonden WWF har under 25 års tid arbetat tillsammans med lantbrukare för att öka arealen naturbetesmark i Sverige. Det har varit en succé där cirka 30 000 hektar naturbetesmarker har restaurerats. Det har bidragit till fler arbetstillfällen och ökade inkomster för de berörda lantbrukarna. Trots de fantastiska resultaten minskar arealen traditionella naturbetesmarker och mer arbete behövs.
En del i arbetet är de statliga pengar som finns inom ramen för landsbygdsprogrammet och är avsedda att stödja just betesmarker. Programmet löper på sju år i taget och ett nytt för perioden 2014–2020 har just beslutats. Tyvärr har budgeten minskat från tidigare 38 miljarder kronor till 36, vilket innebär att ersättningarna till de lantbrukare som sköter om värdefulla betesmarker inte hänger med i den övriga kostnadsökningen i samhället.
I en Sifo-undersökning som Världsnaturfonden WWF låtit göra är en fråga hur de intervjuade vill öka resurserna för att nå miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap”. Drygt hälften anser att regeringen måste ge mer ekonomiska resurser för att lantbrukare ska kunna genomföra åtgärder för att öka den biologiska mångfalden. Ett sådant tillskott skulle i högsta grad också gynna lantbrukets användning av naturbetesmarker.
Även vi konsumenter kan när vi handlar bidra genom att fråga efter kött från nötkreatur som betat på naturbetesmarker. Nyligen lanserade Världsnaturfonden WWF en konsumentguide som hjälper oss att välja kött utifrån fyra kriterier: biologisk mångfald, klimat, djurvälfärd och bekämpningsmedel. Ett av de bästa valen för nötkött med grönt ljus är just naturbeteskött.
Våra personliga val gör skillnad. Det finns ett tydligt engagemang för de blommande och artrika naturbetesmarkerna. Det engagemanget vill Världsnaturfonden WWF även ska avspegla sig hos flera aktörer: hos politiker, vid offentliga upphandlingar, såväl i handeln som hos oss konsumenter.
Det kanske kan tyckas motsägelsefullt, men det bästa sättet att värna blommornas marker är att använda dem.
Om mulen får göra jobbet.
Håkan Wirtén