De flesta som bor eller jobbar i ett litet samhälle, som under senare år fått ta emot många invandrare, kan nog se att de tillför mycket till lokalsamhällets utveckling och fortsatta existens.
Även om invandrarnas resurser oftast är så små att de inte ens kan ta sig med buss till Skellefteå utgör de redan från första dagen ett välkommet bidrag till att kunna behålla föreningsliv, skola, barnomsorg, hälsocentral och tandvård i samhället. Det är viktigt för dessa orter att attrahera främst barnfamiljer, och även att få barnfamiljer som fått uppehållstillstånd och kan flytta vidare, att bo kvar.
Att komma mer eller mindre frivilligt till en helt ny kultur och ett helt nytt samhälle är inte lätt. Det är inte heller lätt för ett mindre samhälle att ta emot en mängd vitt skilda kulturer och ge dem en bra start i Sverige.
De första kontakterna, och den första tiden, är förmodligen väldigt viktig för att den som invandrar ska känna sig välkommen och trygg att påbörja ett nytt liv i Sverige. Det är därför mycket olyckligt att den senaste tidens invandringstopp inte kunnat mötas på ett bättre sätt. Det tar till exempel flera månader, och ibland upp emot ett år, innan deras individuella fall kan börja prövas.
Den dagersättning de uppbär räcker inte till bussbiljetten in till Skellefteå och i väntan på prövning får de inga busskort. Det innebär att dessa invandrare ofta inte får någon organiserad svenskundervisning under de första månaderna. När det skett är det främst genom ideellt arbete och frivilligorganisationer.
Vi som arbetar på bibliotek i dessa orter möter ofta invandrarna redan första dagen. De kommer till oss och frågar efter lexikon, ordböcker och svenskkurser. De vi möter vill börja lära sig svenska med en gång. Att då i bästa fall få sporadiskt svenskprat är både fysiskt och psykiskt knäckande.
Det är viktigt att mottagandet ute i de mindre samhällena, främst Lövånger, Jörn, Boliden och Bryske, organiseras på ett bra sätt. Vi vet av erfarenhet att den invandringsvåg vi nu upplever kommer att avta. Men vi ser i dag inget slut på kriserna i Irak, Afghanistan, Syrien och Eritrea – och tragedierna på Medelhavet.
Orsakerna till flyktingvågen är krig, havererade stater och ökade motsättningar till följd av begränsad tillgång på vatten, jordbruksmark, energi och andra livsnödvändiga resurser. Klimatförändringarna förmodas förvärra och fortsätta generera liknande kriser. Det är därför klokt att rusta sig för att kunna möta dessa flyktingvågor.
Vi måste bygga upp en långsiktig och vardaglig verksamhet i de mottagande samhällena. Denna kan inte baseras på frivilligorganisationer och ideellt arbete.
De lokalsamhällen som i dag tar emot flest invandrare är redan de samhällen som tvingas satsa stora ideella resurser på att upprätthålla en tynande välfärd och servicenivå.
Långsiktig verksamhet byggs inte heller upp i projektform som står och faller på halvårs- eller årsbasis. Ska vi ha bra kvalitet på vår integrationsverksamhet måste vi få anställa och kunna hålla kvar den kompetens som har lokal kännedom och nätverk ute i bygden.
Det är främst saten och kommunerna som måste in med resurser. Det är småpengar i sammanhanget. Det handlar om möteslokaler, daglig strukturerad verksamhet, några timmar svenska i veckan för de riktigt nyanlända (innan SFI, svenska för invandrare).
Ideella krafter kan ge många och viktiga bidrag. Men kommun och stat (= Migrationsverket) måste garantera stommen av kompetens och kontinuitet. Rätt skött är detta pengar som både stat och kommun snabbt kan räkna hem i form förbättrad integration i skola, arbetsliv och närsamhälle, bättre språkutveckling, ökade skatteintäkter, minskade sociala utgifter och ökat psykiskt och fysiskt välbefinnande.
I Lövånger har vi med minimala resurser byggt upp en början till en god öppen verksamhet för de nykomna invandrarna som stationeras här. De politiker som är intresserad av att se hur vi arbetar är välkomna hit på studiebesök.
Mattias Nilsson