Tusentals unga män och kvinnor har under det senaste året lämnat Europa för att ansluta sig till IS.
Runt om i Sverige pågår rekryteringen för fullt.
En lag mot att delta i striderna och ett utökat arbete från säkerhetspolisen är insatser som diskuteras.
Men vi måste lyfta blicken och se att IS, och närbesläktade rörelser, står för ett alternativt värdesystem som attraherar miljontals människor och utmanar värderingar som vi måste försvara både nationellt och globalt.
Polisinsatser kan sätta en viss press på IS. Men i en rättsstat kan polisen sällan ingripa förrän det gått alldeles för långt. På nationell nivå bör vi därför motarbeta de bakomliggande värderingarna i de grupper där rekryteringen sker.
Det handlar delvis om fler i arbete och bättre kunskaper i svenska bland nyanlända, vilket har varit i fokus för svensk integrationspolitik en längre tid. Färre i utanförskap innebär att färre söker sig till den alternativa gemenskapen kring en extrem ideologi.
Men jobb och språkkunskaper är bevisligen inte nog. Extrema rörelser lockar även väletablerade personer. Därför måste vi också bemöta hela det komplex av fundamentalistisk religion, auktoritära traditioner och antivästliga konspirationsteorier som ligger till grund för IS attraktionskraft.
Sverige har under de senaste 150 åren gjort en resa från patriarkalt och religiöst förtryck, klassförtryck och utbredd alkoholism till något vi bör vara stolta över. Det skedde genom en kamp som drevs av politiska partier, fackförbund, föreningsliv, skolor och socialtjänst. Samma aktörer måste mobiliseras för att upprätthålla sekularism och individuell frihet i dag, genom att motarbeta allt från hedersförtryck till krigshetsande predikanter.
På det globala planet behöver vi ett organiserat samarbete med andra fria länder, med det långsiktiga målet att demokrati och individuella rättigheter ska råda överallt. Sverige borde ta ett initiativ utifrån idéer om en sådan ”concert of democracies” som tidigare diskuterats i ett projekt vid Princetonuniversitetet.
Det kan inte främst handla om en militär kamp. En bra början vore att sluta finansiera våra motståndare. I klartext betyder det att Europa måste göra sig oberoende av oljeimport, för det är främst oljeintäkter som gör liberalismens fiender så starka. Det är en omställning som kan gå hand i hand med arbetet mot global uppvärmning. Samma resonemang gäller för övrigt rysk gas.
Detta är inte en kamp mellan kristendom och islam. Även icke-kristna länder som Japan och Indien räknas till de fria länderna. De mest folkrika muslimska länderna, Indonesien och Pakistan, är åtminstone delvis fria. Tunisien är på god väg.
Vi får inte låta en rädsla för att utpekas som 2000-talets korsfarare hindra oss från att ta en kamp som berör så många: tonårsflickan som får sitt livsutrymme kringskuret av traditionalister i Tensta, kristna på Nineveslätten som fördrivs av IS eller bloggaren Raif Badawi, dömd till 1 000 piskrapp i Saudiarabien.
Andreas Bergström