Ett stort val, som inte gjorde särskilt många klokare, är förbi.
Nu väntar ett ännu större val runt knuten.
Om någon någonsin hävdat att landstingsvalet är ”det bortglömda valet” måste EU-valet vara det förtappade. Det här är EU-maskineriet smärtsamt medvetet om. Så pass medvetet att EU-parlamentet lanserat kampanjen denhärgångenröstarjag.eu.
Snacka om att bita i det sura äpplet och inse att man inte är så poppis.
Det svenska valdeltagandet i EU-valet 2014 var drygt 50 procent. I relation till riksdagsvalets 87 procent går det inte att ta miste på vårt näst intill obefintliga intresse för EU. Det är allt annat än logiskt att det är så. Två tredjedelar av alla beslut som fattas i kommuner är direkt eller indirekt en konsekvens av ett EU-beslut.
EU har en förmåga att pilla i sådant som gör mig som norrlänning en aning brydd.
Nåja, nu ska vi inte måla ni-vet-vem på väggen i förskott. Som vanligt handlar det om att synliggöra och sprida information. Eller, om man får vara sådan, komma med en politik som svenskarna känner intresse för. Annars kan man slå följe med Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet i deras Swexit-kamratskap.
EU har en förmåga att pilla i sådant som gör mig som norrlänning en aning brydd.
Ta skogsbruket till exempel. Starka krafter i Bryssel och i Strasbourg lyckas bra med att måla upp en verklighet där hela Europa ser ut som på kontinenten, där avverkning av skog näst intill alltid kan jämföras med skövling. Samtidigt brukar och avverkar vi i Sverige skogen på ett sätt som skulle få vilken centraleuropeisk miljöaktivist som helst att gråta av lycka.
Men den verkligheten har inte slagit igenom i EU:s korridorer.
Därför kommer det titt som tätt EU-förslag som kan få kraftigt hämmande effekter på svenskarnas rätt att bruka sin egen mark eller utvinna bioenergi.
Det här är ett konkret exempel på varför man kan ställa sig tveksam till EU:s förträfflighet. Det är svårt att föra en gemensam politik i en totalt diversifierad union.
Man kan också konstatera att samma problem ofta uppstår inom vår egen nation. Ni vet, vem bryr sig egentligen om de unika förutsättningarna i norr?
Därför blir min slutsats att västerbottningen mer än någonsin måste ta sig till valurnan den 26 maj 2019, för att säkerställa att norrlandsrösten klingar stark i EU-parlamentet de kommande fem åren. För en sak är säker; struntar lika många som vanligt i EU-valet kommer garanterat norra Sverige vara en av de största förlorarna.
Micaela Löwenhöök, ordförande för Moderaterna i Skellefteå