Allt fler svenskar är rädda för Ryssland.
Det trumpetade flera tidningar ut i slutet av juni med hänvisning till SOM-institutets mätning om svenskarnas inställning till det stora landet i öster.
I undersökningen, som genomfördes hösten 2014, uppgav 80 procent av de tillfrågade att de var ganska eller mycket oroade över utvecklingen i Ryssland. En rejäl ökning från 2013 då bara drygt hälften, 53 procent, uppgav detsamma.
Det finns anledning till oro. Ryssland under envåldspresident Vladimir Putin är expansivt, aggressivt och revanschistiskt. Respekten för internationell rätt och andra nationers suveränitet är icke-existerande. Man drog sig inte för att invadera och ockupera delar av grannländerna Georgien och Ukraina och man skulle med all sannolikhet inte dra sig för att kränka andra nationer i det man refererar till som sitt ”strategiska intresseområde” – det som en gång var Sovjetunionen.
Retoriken är konfrontativ. Den ryska riksåklagaren har på uppmaning av två parlamentsledamöter från Putins Enade Ryssland tillsatt en utredning om huruvida Sovjets erkännande av de baltiska staternas självständighet var lagligt.
Den ryska ambassadören i Köpenhamn har i en debattartikel i en av Danmarks största dagstidningar skrivit att de danska örlogsfartygen blir legitima mål för ryska atommissiler om Danmark blir en del av Natos missilförsvar. Före detta chefen för den ryska säkerhetstjänsten FSB har varnat för att Finland blir allt mer revanschistiskt och att de genom infiltration av medborgarrättsorganisationer ökar sitt inflytande i Karelen. Samtidigt pågår en strid ström av beredskapsövningar i nordvästra Ryssland. Aktiviteten i och kring Östersjön ökar och ryska flygplan genomför regelbundet anfallsövningar mot nordiska mål.
Läget är allvarligt och visar inga tecken på att förbättras. Höstens SOM-mätningar kommer med all sannolikhet att visa på en ännu större oro hos svenskarna. Snart är Feministiskt Initiativs partiledare Gudrun Schyman ensam om att inte se Ryssland som ett militärt hot.
Men oro är inte detsamma som rädsla. Rädsla är passiviserande och ofta ologisk ett faktum som Ryssland gärna utnyttjar i sin propaganda. Motståndarna till den korrupta och totalitära ryska staten beskrivs som russofober. Den svenska skepticismen mot det officiella Ryssland och de frusna kommunikationerna sägs vara en följd av ”mediakampanjer” och smutskastning – inte ett svar på landets agerande i sitt närområde.
Likt en skolgårdsmobbare försöker Ryssland utnyttja det snusförnumstiga talesättet ”det är inte ens fel om två träter” till sin fördel och skyller på taskiga hemförhållanden, en oförstående omvärld och att inbjudningarna till det internationella samfundets sammankomster har slutat att komma.
Allt medan man förtiger upprinnelsen – att man i strid med alla regler och överenskommelser har invaderat och hotat sina grannländer.
Att reagera på det handlar vare sig om rädsla eller russofobi, utan om att stå upp för internationell rätt – och om ren självbevarelsedrift.
Amanda Wollstad