Många unga hbt-personer mår psykiskt dåligt.
För en del av dem kan självmord kännas som den sista utvägen.
I sådana lägen måste givetvis vården, och inte minst psykiatrin, gripa in för att hjälpa dessa ungdomar.
Men innan det kommer till detta stadium har det ofta förflutit en längre tid. Här har vi alla ett ansvar att ta, att uppmärksamma när unga hbt-personer i vår omgivning börjar må dåligt och se till att ungdomarna kommer i kontakt med vården. Detta är ett medmänskligt ansvar för hela det civila samhället.
Unga hbt-personer mår i relation till sina jämnåriga heterosexuella vänner mycket sämre. Omgivningens attityder, och den miljö man lever i, har stor inverkan på unga som är osäkra på sin läggning eller könsidentitet.
Vi vet att unga hbt-personer ofta mår sämre än andra och löper större risk att drabbas av mobbing. Unga hbt-personer har sämre hälsa än befolkningen som helhet. De är också mer stillasittande än sina jämnåriga och använder mer tobak och dricker mer alkohol.
Enligt Ungdomsstyrelsen är det vanligare med självmordstankar hos unga homo- och bisexuella, samt hos unga som är osäkra på sin sexuella läggning, jämfört med unga heterosexuella. 42 procent av de homo- eller bisexuella männen och 29 procent av dem som är osäkra på sin sexuella läggning har någon gång haft självmordstankar jämfört med 12 procent hos unga heterosexuella män.
Motsvarande siffror hos unga kvinnor är högre. 47 procent av de homo- eller bisexuella kvinnorna och 34 procent av kvinnorna som är osäkra på sin sexuella läggning har haft självmordstankar, jämfört med var femte ung heterosexuell kvinna.
Så många som en fjärdedel av de homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de försökt ta livet av sig. Unga hbt-personer drabbas oftare än sina heterosexuella jämnåriga av våld i någon form, ofta av någon de är släkt med.
Det behövs givetvis särskilda åtgärder från stat, kommuner och landsting för att grupper av unga som är särskilt utsatta ska ges bättre förutsättningar för att förbättra sin psykiska hälsa. Men det är också viktigt att vi alla ser unga i vår omgivning som mår dåligt, att vi uppmärksammar dem och att vi hjälper dem att få den hjälp de behöver.
Detta är en av de stora uppgifterna för det civila samhället, att se den som mår dåligt i ett tidigt stadium – innan det går för långt.
Det är helt oacceptabelt att unga hbt-personer ska se självmord som en sista utväg.
Jenny Edberg