Arktis brukar benämnas klimatförändringarnas kanariefågel.
Kanariefåglar användes förr i gruvor som indikatorer på hur farlig luften i gruvgångarna var. Om kanariefågeln reagerade eller avled var det dags att snabbt ta sig ut.
Arktis är en indikator på de globala klimatförändringarna. De senaste 100 åren har medeltemperaturen ökat dubbelt så mycket som den globala.
För en tid sedan hölls en konferens för landstings- och kommunpolitiker i Norrbotten. Fokus låg på samarbete i och kring Arktis. Några av dem som deltog ställer sig frågan: Förstår alla vad som håller på att hända, hur svagt kanariefågeln sjunger?
På konferensen presenterades Arktis som en ”industriell hotspot och global tillväxtarena”.
Industrin ska utnyttja det nordliga läget och de smältande isarna till sin fördel.
Med utgångspunkt i Norrbottens naturresurser – som mineraler, skog, natur, turism, energi och rymdverksamhet – kan Norrbotten utveckla en ”ny arktisk tjänstepaketering med global potential.”
Är det detta arrangörerna vill att vi politiker ska verka för i Arktis så blir vi i Vänsterpartiet mörkrädda.
Då lever vi inte på samma jordklot som konferensledningen, eller rättare sagt, snart kommer vi inte att ha samma jordklot att leva på.
Det främsta målet är tydligen att krama ut så mycket pengar som möjligt ur Arktis i stället för att stoppa gas- och oljeutvinningen.
Förstår man inte att när denna gas och olja förbränns så smälter isarna ytterligare, temperaturen ökar och permafrosten släpper sitt grepp om markbundna växthusgaser?
De negativa klimatförändringarna får ytterligare bränsle.
Pengar till varje pris låter det även från de socialdemokratiska leden, trots larmrapporter från FN:s klimatpanel, från Johan Rockström på Stockholm Resilience Center och från miljöorganisationer över hela världen.
Vi menar att social, kulturell och ekologisk hållbarhet ska vara vägledande – med ekologisk vetorätt. Då kommer både klimat och ekonomi att bli vinnare.
Vi kan inte – som vid en nyemission av aktier eller tryck av nya sedlar när ekonomin körts i botten – plotta ut en ny planet på någon 3D-skrivare eller producera fräscht klimat på ett pdf-dokument. Vi måste förändra beteenden, vanor och tankemönster – som personer, företag och nationer.
Norrbotten ska inte tävla med stormakterna om naturresurserna i det Arktiska samarbetet. Vårt mål ska vara att tillsammans med de övriga sju länderna – Danmark, Norge, Finland, Ryssland, USA, Kanada och Island – motverka klimatförändringarna för växter, djur och människor ovan polcirkeln.
Vi har både ett ansvar och en skyldighet att inte förorda utvinning av olja och mineraler och verka för fartygstransporter i denna känsliga, nordligaste del av världen.
I Arktis lever flera urfolk på jakt, fiske och renskötsel, faunan är ömtålig och djurlivet unikt. Något som på konferensen poängterades av samiska ungdomsförbundets ordförande Isak Utsi.
Ett av Johan Rockströms och Mattias Klums nyckelbudskap i boken ”Big World, Small Panet” från 2015 är: ”Vi kan vända utvecklingen. Vi har de redskap som behövs – intelligens, kreativitet och teknologiskt kunnande. Vi kan bryta alla negativa trender. Vi kan föda nio miljarder människor utan att förstöra våra skogar. Vi kan förse våra ekonomier med kraft utan att förbränna kol. Men vi kan inte fortsätta på det sätt vi gör nu. Business as usual är inte längre ett möjligt val.”
Utvecklingen i Arktis är en grundbult i det framtida internationella samarbetet. Där ska vi i Norrbotten bidra med all vår intelligens, all vår kreativitet och allt vårt tekniska kunnande under största möjliga klimathänsyn.
Låt oss ta på ledartröjan och visa att vi kan behålla denna rikedom.
Christina Snell Lumio