Vad gäller invandring verkar de flesta osams om det mesta. Men på pappret är man i alla fall överens om en sak: Integration är A och O. Det första steget in i samhället är ett uppehållstillstånd, en process som på sistone bara blivit krångligare.
Sedan ett år tillbaka sätter Migrationsverket bokstavligen samtliga identitetshandlingar under lupp. Inte för att man misstänker att fusket har ökat. Chefen för ID-enheten, Jan Westmar, säger tvärtom att ”andelen förfalskningar legat ganska konstant” (Dagens Nyheter, 6/7).
Bevekelsegrunden för detta tids- och pengaödande projekt är alltså högst oklar. Och resultatet är förödande. De asylsökande får numera vänta upp till ett år på sina uppehållstillstånd, även i den stora majoritet fall som egentligen inte är svårutredda. Under tiden står deras liv på paus.
Asylsökandet har i sin helhet minskat det senaste året. Däremot har antalet ensamkommande barn blivit allt fler. De flesta är från Afghanistan där bara några få procent av alla nyfödda ens folkbokförs. Många har därmed av förklarliga skäl inte några identitetshandlingar att lämna in.
”Att det speciella mottagandet för ensamkommande barn reserveras för just minderåriga är centralt för alla inblandade parter”, menar nu Expressens politiska redaktör, Anna Dahlberg. Hon föreslår att Sverige ska börja använda sig mer av åldersbedömningar genom röntgen av tänder och handleder (4/7).
Problemet med dessa åldersbedömningar är att de inte är medicinskt tillförlitliga. Bedömningarna tenderar att överskatta ålder, felmarginalen är upp till fem år. Med så klena resultat är det snarare märkligt att Migrationsverket alls använder sig av de här metoderna.
Det mest effektiva vore att sluta detaljgranska varenda handling bara för att. På så vis frigör man inte bara tid för de verkligt svårbedömda fallen, man underlättar dessutom tillvaron för den stora merparten asylsökande. Det, om något, är att främja integration.
De asylsökande får numera vänta upp till ett år på sina uppehållstillstånd