Foto: Maja Suslin/TT
Läser i en artikel i Dagens Nyheter att ljudboken blir allt populärare.
Ljudboken är ju den där boken som du själv inte läser. Du lyssnar i stället på någon annan, oftast en känd skådespelare, som läser texten.
Högläsning i stället för bokläsning skulle man kunna kalla det.
Statistik från svenska förläggare visar att omsättningen för nedladdningsbara och strömmade ljudböcker tiofaldigats på fem år. Och ökningen bara fortsätter.
Tendensen är för övrigt densamma i USA där nedladdningen av ljudböcker ökade med 38 procent 2015.
Att ljudboken blir allt populärare beror förstås till stor del på den nya tekniken som gör att boken lätt kan laddas ned i mobilen – eller i en liten mp3-spelare.
Annars är ljudboken ingen nyhet. Den har funnits i många år, låt vara att den länge förde en undanskymd tillvaro.
Själv började jag lyssna på ljudböcker redan för några decennier sedan. På den tiden hade vi hund och en hundägare tvingas ju ut i både regn och rusk. De långa promenaderna blev betydligt trivsammare med både hund och ljudbok som sällskap.
På den tiden var böckerna inlästa på kassettband och tanken var kanske att man skulle sitta hemma och lyssna. Men det fanns ju något som hette Walkman, vill jag minnas, en bärbar liten kassettbandspelare som gjorde det möjligt att lyssna även under promenader.
Efter kassettbanden kom cd-skivorna och det blev på sätt och vis en försämring. Det fanns bärbara cd-spelare, men de var lite större och otympligare, ingen ficka var stor nog att rymma denna apparat.
Dessutom hände det då och då, speciellt vid möte med en tik, att hunden ryckte till i kopplet. Vilket resulterade i att husse drogs med i en häftig rörelse som i sin tur fick cd-boken att byta spår, hoppa från ett kapitel till ett annat.
Men det var då det.
Ett av cd-ljudbokens problem var att den var osexig, säger en förlagschef i DN-artikeln. Men det gäller inte den nya tekniska plattformen vilket betyder att allt yngre läsare dras till ljudboken.
Dessutom, inte helt oviktigt, har ljudböckerna fått högre status. Mer traditionella litteraturälskare, som länge har fnyst åt ljudböckerna (och mumlat något om fusk), har slutat med det, berättar en litteratursociolog.
Bengt Enqvist
tidigare redaktionschef på Norran
Högläsning i stället för bokläsning skulle man kunna kalla det.