En flicka omhändertogs av en kommun i Norrans spridningsområde på ett sätt som visade sig vara felaktigt.
Att göra fel är mänskligt. Men att sedan inte göra sitt yttersta för att ställa saker och ting tillrätta är allvarligt.
Läste i Norran (9/5 2015) om en flicka som omhändertogs på ett felaktigt sätt. Pappan fick rätt i kammarrätten. Omhändertagandet upphörde men pappan fick ändå en räkning för hennes vård.
Pappan överklagande och fick rätt i förvaltningsdomstolen. Men då överklagar kommunen och får rätt i kammarrätten. Pappan ska betala eftersom han hade minskade kostnader då flickan inte bott hemma.
Kommunen vann över den lilla människan, pappan. Kommunen kan driva ett ärende och överklaga för den sitter på medborgarnas skattemedel och har därmed de ekonomiska musklerna. I detta fall tycker jag det är bedrövligt att kommunen överklagar kammarrättens beslut.
Nu ska pappan betala för de kostnader som egentligen uppkom för att kommunen omhändertog flickan felaktigt. Här borde kommun ha stannat och tagit beslutet från förvaltningsrätten. Betalat kostnaden och bett om ursäkt och gjort bot och bättring. Lite ödmjukhet borde kommunen kunna erbjuda.
Jag har suttit och lyssnat på flera domstolsförhandlingar när det gällt barn som en kommun felaktigt placerat i särskola. Kommunen kan biträdas av två jurister/advokater medan föräldrarna ofta bara har en.
Föräldrarna vinner i tingsrätten men kommunen överklagar. Även i kammarrätten vinner föräldrarna och rättegångskostnaderna stiger lavinartat genom alla instanser.
Är detta en god ekonomisk hushållning med dina och mina pengar.
Jag anser; har kommunen gjort fel ska det väl ändå inte överklagas in absurdum. Kostnaden man strider om är en liten jämfört med rättegångskostnaderna.
Stina Engström(FP)
fullmäktigeledamot i Skellefteå kommun