Replik på Anders Wijkmans (avgående ordförande i Miljömålsberedningen), Mattias Goldmanns (vd för Tankesmedjan Fores), Stefan Henningssons (klimatexpert Världsnaturfonden WWF), Charlotte Unger Larsons (vd Svensk vindenergi), Johan Lindahls (talesperson Svensk solenergi) och Linda Burenius Magnussons (ordförande 100 % förnybart) debattartikel ” Bromsa inte den förnybara elen i Västerbotten”, publicerad på norran.se söndagen den 15 januari 2017.
Utbyggnaden av förnybar el är en gigantisk samhällsförlust. Därför bör alla subventioner till vind och sol snarast avskaffas.
Det är inte mer subventioner som behövs för en effektiv elmarknad med rimliga elpriser.
Vindkraften är utbyggd till över 6 000 MW. Produktionen var 2015 16 TWh men minskade 2016 till 15 på grund av sämre vindar. Trots spridningen geografiskt kan produktionen ibland vara nästan obefintlig, något 100-tal MW.
Kraften har byggts med subventioner som lagts på elpriset. Samtidigt har ett elöverskott byggts upp – som exporterats. Priset har under senare år varit lågt, ofta under hälften av självkostnaden. Nu har utbyggnaden nästan helt upphört.
Solceller fyller ett behov i länder söderut men är ett uruselt alternativ här. Mesta produktionen sker sommartid när elbehov och elpris är som lägst. Solceller på vanliga hustak riskerar även att vara täckta med fastfrusen snö i flera månader.
Elskatter flyttas nu från produktion till konsumtion, enligt Energikommissionens förslag. Då förbättras företagens ekonomi så att gammal vattenkraft kan moderniseras och kärnkraften köras vidare.
Alla kärnkraftsaggregat kan utnyttjas länge än. Livslängden bestäms av gott underhåll och moderniseringar. Detta är det ekonomiskt överlägset bästa sättet att ge innevånarna och industrin billig och säker elförsörjning.
Kraftföretagens beslut om förtida avveckling av fyra aggregat till 2020 bör därför omprövas. Då skapas tid för ytterligare överväganden om ny kraftproduktion.
Sivert Göthlin