I dag står alldeles för många utan arbete.
Unga, invandrare och folk i för- och bruksorter har svårt att hitta en väg in i arbetslivet.
Reglerna för att driva företag är alldeles för komplicerade. Många vågar inte starta eget.
Under hösten har Centerpartiets ungdomsförbund bland annat föreslagit en ny företagsform som ska finnas parallellt med den vanliga. Skillnaden är att alla skatter ska samlas till en för att göra det enklare att driva egen verksamhet.
I stället för pappersarbete med egenavgifter, arbetsgivaravgifter, moms och diverse avdrag ska man bara behöva betala en viss given procent av intäkterna.
Detta är ingenting för stora resursintensiva industrier. Men det ger en möjlighet för ”vanligt folk” att driva en verksamhet, eller anställa sig själva, antingen vid sidan om, som extrainkomst, eller som heltidssysselsättning.
Någonting som blivit populärt är delningsekonomi. I korta drag är det en ekonomi där personer kan utbyta tjänster utan en mellanhand som bestämmer när, hur och var, och hur mycket. Det är också en ekonomi som inte bygger på att man måste äga för att använda men att man kan utnyttja det man äger fullt ut.
Att ta in en främling i sitt hem, att hyra ut ens dyra verktyg, som ofta ligger oanvända på hyllan, eller låta en främling hoppa in i ens bil är svårt utan tillit till varandra.
Det mest karaktäriserande med en delningsekonomi är dock en digitaliserad tillit som skapas genom att appar uppmuntrar både aktörer och konsumenter att ge feedback för att visa att det faktiskt går att lita på varandra.
En delningsekonomi är inte bara någonting för hipsters i Stockholm. Det ger människor i Hemavan en möjlighet att hyra ut både rum och utrustning till folk på semester och det ger bönder i Robertsfors tillfälle att sätta ihop marknader där folk kan förbeställa varor som ger en garanterad lönsamhet för bönderna.
Det är ett sätt för folk som står långt ifrån arbetsmarknaden att stegvis etablera sig och bli självförsörjande. Unga i orter som avfolkas får en möjlighet att bygga en framtid som inte hänger på en eller ett fåtal stora arbetsgivare och i förorterna kan det minska segregering och arbetslöshet.
Tyvärr tynger stelbenta regler ner många orter. Detta kompenseras med bidrag. Dessa bidrag blir livbojar som kan kosta enorma summor, trots att företagen i många fall inte är lönsamma. Det sätter också kommuner i en beroendeställning som inte alltid är demokratiskt underbyggd.
Här behöver vi sy om arbetsmarknaden på ett sätt som utgår från folket och civilsamhället, inte från byråkrater eller lobbyister från storföretagen.
Av samma anledning som vi förespråkar en närodlad politik, att besluten ska tas så nära folket som möjligt, förespråkar vi en närodlad ekonomi.
Pappersarbete får inte stå i vägen för dem som vill följa sina drömmar och bygga en egen framtid.
Eva Mörtsell