Gustav II Adolf gjorde ingen skillnad på tyska lutheraner och katoliker. Foto: TT
Om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning.
Detta gäller inte minst religionernas roll i många av historiens krig. Nu när spänningarna ökar i våra västerländska samhällen, och islam ofta får skulden för det som är fel, finns det anledning att fundera över religionernas roll i både historiska och aktuella konflikter.
Karen Armstrongs bok ”Med Gud på vår sida” lyfter fram flera intressanta exempel. Om vi tar Buddha, Konfucius och Jesus så ville deras tidiga efterföljare ”odla ideal som förespråkade vördnad och osjälviskhet”. Dessa ideal var tydliga motbilder till den våldsbejakande norm som rådde i samhällena runtomkring dem.
Att Muhammed hade en sådan framgång berodde också på att han gjorde uppror mot det strukturella våld och de orättvisor som vuxit fram i hans samhälle. I stället för det gamla ”öga för öga och tand för tand” så menade han att hämnden/straffet tillhörde Allah.
Tittar vi på många av de krig som fått stämpeln ”religionskrig” så är det tydligt att det är politiken som använt religionen för att motivera sina angrepp – och inte tvärtom.
Ta Korstågen som exempel. På den tiden fanns många landlösa adelssöner/riddare som försörjde sig genom krig och plundring. För att få lite lugnare i Europa var det ett skickligt politiskt drag att instifta korstågen och ge dem gudomlig sanktion.
Även 30-åriga kriget har fått stämpeln religionskrig, men den svenska kungen Gustav II Adolf lät likafullt sina soldater massakrera och plundra sina tyska lutherska trosbröder på samma grymma vis som de tyskar som var katoliker.
Det är tydligt att skilda religioner, i olika tider har missbrukats av politiska makthavare. Lika tydligt är det att religiösa ledare på grund av makthunger och opportunism låtit sig utnyttjas av dem som haft den politiska makten.
I dag kan vi till exempel se hur den ortodoxa kyrkan i Ryssland har gått från att vara en förföljd kyrka till att bli en del av Putinregimens lojala hejaklack.
Att makthavare i skilda tider har kidnappat Gud/Allah/Jahve, eller vilket namn man nu använder, för egna politiska syften innebär inte automatiskt att det är fel på religionen.
Om man lägger ihop den okunskap som många svenskar har om både kristendom och andra religioner med den demonisering som i dag sker av islam skapar vi problem som inte borde finnas.
Det leder också till att vi inte ser skillnad på fanatisk och fundamentalistisk tro och en som uttrycker ödmjukhet, respekt och vördnad inför hela skapelsen, en tro som hjälper människor att hantera frågor om mening, skuld och hopp inför framtiden.
Jag tror att vi som har en personlig kristen tro har en särskild uppgift i integrationsarbetet genom att visa att man kan leva i Sverige och tro på Gud.
Jag har mött fromma invandrare som förvånat sig över hur ängsliga många svenskar är att prata om sin tro. En kommentar som fastnat var mannen som sa att svenskar verkar ha lättare att prata om sitt sexliv än om sin tro.
Hans Marklund
präst
För att få lite lugnare i Europa var det ett skickligt politiskt drag att instifta korstågen och ge dem gudomlig sanktion.