Politik är komplext.
En politiker måste hålla reda på forskning och fakta, relationer till partikamrater, andra partier och väljare samt förhoppningsvis sin ideologiska övertygelse.
Det är lätt att tappa bort delar på vägen.
Forskning och fakta kan inte vara allenarådande. Dels är forskningsläget ofta otydligt. Det finns till exempel stöd för att konkurrens mellan skolor leder till högre resultat, men i de studierna finns många osäkra bakgrundsfaktorer.
Dels skiljer sig världsbilden åt mellan politiker. Den som tycker att möjligheten att starta företag och utforma egna alternativ är viktig kommer att vilja tillåta friskolor även om forskningsläget är otydligt. Den som menar att företagare oftast trixar med skatten och struntar i kvaliteten kommer inte vilja tillåta friskolor ens om forskningen visar att de hittills har gett goda resultat.
Prioriteringar mellan infrastruktursatsningar är ett udda politiskt område. De flesta politiker är överens om att prioritera satsningar som gör att resenärer och gods kan komma fram snabbt, billigt, säkert och miljövänligt. Smidiga persontransporter ger dessutom större arbetsmarknadsregioner.
De här faktorerna kan räknas samman i en samhällsekonomisk analys.
Det kan råda stor osäkerhet om den samhällsekonomiska nyttan, men osäkerheten är ofta likartad i de förslag som står emot varandra. Om någon vill hävda en större nytta av en järnvägssatsning, till exempel för att man tror att befolkningen kommer att öka mer än vad som ingått i beräkningen, så kan samma argument användas för konkurrerande projekt.
Om kunskapsläget är stabilt och ideologin inte är avgörande kan man tro att politiker huvudsakligen väljer de samhällsekonomiskt mest lönsamma projekten. Men en studie för ett drygt år sedan (Börjesson med flera, Ekonomisk Debattnr 8/2014) visade tvärt emot ett närmast försumbart samband mellan lönsamhet och politikernas prioriteringar.
Det mest spektakulära exemplet just nu är Sverigeförhandlingen om höghastighetsbanor mellan Stockholm, Göteborg och Malmö, som inte ger i närheten samma nytta för pengarna som många andra tänkbara satsningar.
Det handlar inte om att järnväg är generellt dyrare än väg utan om att det här är en ovanligt dyr satsning utan motsvarande stor nytta. Alla argument om ökat bostadsbyggande, utökade arbetsmarknadsregioner och finansiering vid sidan av statsbudgeten är lika tillämpliga på konkurrerande projekt.
Varför blir det så?
En tanke är att politiker är vana vid att forskning och fakta kan ifrågasättas eller väger lätt jämfört med vad politikern i övrigt tror sig veta om världen. Ingen uppmärksammar att det gäller i olika grad på olika områden.
Kanske kan det bli en lärdom för oss som bidrar med underlag till det politiska samtalet. Vi bör vara tydligare med osäkerheter i forskningen och grundläggande antagande som kan ifrågasättas utifrån ideologiska utgångspunkter.
Då kunde det vara lättare för politiker att se att beslutsunderlag om friskolor och infrastrukturprioriteringar inte kan hanteras på samma sätt.
Andreas Bergström
vice vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån