Allt som kallas grönt är inte bra för miljön.
Ett aktuellt exempel är regeringens livsmedelsstrategi. Den går ut på att gynna ekologisk och närodlad mat.
Denna mat har generellt sett två saker gemensamt: Den är dyrare än annan mat, och inte nödvändigtvis bättre för miljön.
Centrum för ekologisk produktion och konsumtion ( EPOK) vid Svenska lantbruksuniversitetet ( SLU) konstaterade 2013 att ekologiskt jordbruk ur klimatsynpunkt varken är bättre eller sämre än konventionellt jordbruk. Samma år jämförde IVL Svenska Miljöinstitutet en matkasse närodlad mat med en genomsnittlig. Skillnaden för klimatet var obetydlig.
Med ett grönt regeringsparti fick vi alltså en kostsam livsmedelsstrategi med obetydlig klimatnytta. Inte så konstigt med tanke på att det gröna partiet inte är särskilt bra för miljön alla gånger. Förra året gav Miljöpartiets grundare Per Gahrton ut en intressant bok om världens gröna partier, ”Green parties, Green future” (Plutopress, 2015). De gröna partiernas program innehåller få förklaringar, men desto fler syndabockar, skriver han bland annat.
Vi får till och med en topplista på vilka de vanligaste syndabockarna är: 1. Tillväxt/industrisamhället, 2. Ekonomisk globalisering, 3. Storföretag, 4. Mänskligheten.
Denna fiendelista rymmer i själva verket viktiga allierade för en bättre miljö. Forskare vid Yale University har under 2000-talet beskrivit globala miljöproblemen i ett index, EPI(Environmental performance index). Två saker de konstaterat är att miljöproblemen generellt sett minskar i världen, med klimatet som noterbart undantag, samt att ekonomisk tillväxt har en positiv betydelse för miljön. Rika länder är bättre på att skydda naturen, och särskilt på att minska hälsoskadliga utsläpp. Rika länder är bättre på att skydda naturen, och särskilt på att minska hälsoskadliga utsläpp.
Global handel med livsmedel motverkar lokal överansträngning av knappa vattenresurser, minskar användandet av bekämpningsmedel och försäkrar tillgången på mat vid lokala väderkatastrofer. Storföretag är ofta lättare att påverka eftersom de är mer kundkänsliga och medialt granskade, många av de största leder nu investeringar i förnybar energi.
Mänskligheten behöver förhoppningsvis inte rättfärdigas, eftersom varje människa på denna planet har ett värde och rätt att leva. Men fler människor innebär också ökade möjligheter till specialisering, handel och innovationer, vilket sannolikt gör oss bättre rustade för att lösa både dagens och morgondagens miljöproblem.
Innovationer är dock ett rött skynke för gröna partier. Av Per Gahrtons bok framgår att i stort sett alla gröna partier vill stänga ner kärnkraften, trots att den ger energi utan stora växthusgasutsläpp. De är emot genmodifierade livsmedel, trots att de ger större skördar och därmed kräver mindre odlad mark.
Gahrton skiljer själv mellan miljövänlighet (environmentalism) och ekologism. Det senare, ekologismen, är de gröna partiernas ideologi; en vision om ett liv där globalisering, marknader och ny teknik motverkas. Den är inte nödvändigtvis bra för miljön.
Mattias Svensson