Torget utanför Lublins kulturhus är uppkallat efter Lech Kaczynski, den polske presidenten som omkom när presidentplanet kraschade i tjock dimma nära Smolensk i Ryssland i april 2010. Några hundra meter därifrån brinner ljusen under minnestavlan som satts upp på muren till stadens gamla kapucinerkloster.
Olyckan i Smolensk har gett upphov till konspirationsteorier som frodas bland anhängarna till det nationalkonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), som har ett av sina starkaste fästen i trakten kring Lublin i sydöstra Polen.
Sedan PiS vann valet i oktober har många runt om i Europa uttryckt sin förvåning och besvikelse. Jaroslaw Kaczynski, bror till den förre presidenten och hjärnan bakom PiS, har regelmässigt beskrivits som Europas mest otacksamma person.
Polen har de senaste tio åren varit en ekonomisk framgångssaga. Hur kunde väljarna då rösta fram ett parti som är skeptiskt till EU, ekonomiskt ansvarslöst och som inleder sitt regeringsinnehav med att inskränka författningsdomstolens och de statliga mediernas frihet?
Det enkla svaret är att många väljare var trötta på den förra regeringen och vad man såg som både maktfullkomlighet och förakt för vanligt folk. Men valet kan också ses som ett utryck för en kulturkamp om vilket land Polen ska vara.
De som gått ut i stora demonstrationer mot PiS-regeringen är framförallt medelålders och högutbildade som efter kommunismens fall kämpade för att Polen skulle bli ett vanligt västeuropeiskt land. Men i spåren av eurokrisen och flyktingkrisen, har denna strävan förlorat mycket av sin lockelse.
Men det handlar också om att det som fått Polen att framstå som ett ekonomiskt föredöme för många inte alls är så självklart. Det blir tydligt när man besöker Lublinregionen, som trots miljarder från EU:s strukturfonder förblir den fattigaste delen av landet. En stor del av befolkningen arbetar fortfarande inom jordbruket som knappt förändrats på 50 år.
Trots att Lublin är en universitetsstad är det få unga som stannar kvar. Efter examen flyttar de till Warszawa där de kvalificerade jobben finns. Samtidigt avfolkas landsbygden i takt med att människor tar jobb i Storbritannien eller Sverige. För dem som blir kvar är det en högst påtaglig bild av att framtiden saknas.
PiS talar till dessa med löften om att värna ett Polen där familjen och kyrkan är det centrala, och där ingen utomstående, som EU, ska lägga sig i. Men bakom kritiken av liberala eliter – eller ” cyklister och vegetarianer” som Polens utrikesminister kallar dem – handlar det för många PiS-väjare ytterst om ekonomin.
I valrörelsen lovade PiS att sänka pensionsåldern och höja barnbidraget. Ren populism, menar många. Men det är åtminstone ett svar till dem som känner att löftet om en europeisk normalitet inte betytt något.
För många, i Sverige och övriga EU, har det varit lätt att fördöma den polska regeringen och kräva tillrättavisningar och straff. Men det tycks samtidigt oändligt svårt att förstå att det finns människor som inte känner sig som en del av statistiken.
Svend Dahl
fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån
Polen har de senaste tio åren varit en ekonomisk framgångssaga.