Jag kan naturligtvis ha fel. Men jag har svårt att tänka mig Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven gå ut och ta ett glas öl, sätta sig ned och snacka förtroligt med varandra. Personkemin är förstås inte den bästa, men ställningskriget mellan regering och opposition inför valet sätter också stopp för sådana möten.
Men i andra tider har det gått an. Då personkemin stämt bättre har det till och med hänt att en socialdemokratisk statsminister och en moderatledare träffats och trivts med varandra. I sin bok ”Lärdomar” berättar Ingvar Carlsson om det goda samarbetet med Ulf Adelsohn. När vi klarat av våra politiska hemläxor fortsatte våra samtal, gärna med politiskt skvaller, berättar Carlsson. Ulf förvånade mig med sin öppenhet och sina förtroenden. Mest blev det dock fotboll – Djurgården var hans lag och mitt Elfsborg.
När Adelsohn avgick som partiledare 1986 ringde han direkt till statsministern och berättade om avhoppet. Carlsson tyckte det var en smula vemodigt att vännen, ännu relativt ung, lämnade politiken. Kanske började han också redan där och då att bekymra sig för Adelsohns efterträdare. Carl Bildt var nämligen – milt uttryckt – ingen favorit hos Carlsson. Ingvar Carlssons intryck av Bildt – framför allt som ung – var att han utstrålade överklass. Men allra mest retade han sig på Bildts arrogans i debatten.
Värt att notera är dock att Ingvar Carlsson gärna ville ha god kontakt med kollegorna på den borgerliga sidan. Dagens blockpolitik ger han inte mycket för. Redan nu kan vi fråga oss om den hårda blockpolitiken är så lyckad, säger Carlsson. Han tycker att erfarenheterna förskräcker. Under hans tid som statsminister togs få politiskt viktiga beslut utan någon uppgörelse över blockgränsen.
– Särskilt viktiga var uppgörelser med något av de borgerliga partierna eftersom det ökar förutsättningarna för att beslutet ska ligga fast även efter ett regeringsskifte, säger Carlsson.
Det är möjligt att Stefan Löfven ibland har liknande funderingar. Men jag tvivlar på att han i dagens politiska klimat skulle våga säga det högt, alltså att uppgörelser med borgerliga är ”särskilt viktiga”. Å andra sidan, en del överraskningar kanske väntar efter valdagen i september.
Bengt Enqvist